Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 7. ᚹ - 8. ᚺ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både grekisk och judisk bokstavsmystik förbundit alfabetets
sjunde bokstav med ljus eller eld, har jag ovan påpekat. Intet
hindrar, att vid magiska operationer den sjunde runan och
dess tal 7 i fornnordisk tid på en gång haft att göra med
ljus och glädje. Parallellen med senantikt trolldomsväsen är
uppenbar, och ännu levande nordisk folktro förbinder, som vi
sett, talet 7 med båda dessa begrepp.
Den nordiska gudomlighet, som av runmagien satts i
samband med runan p (w), bör främst ha varit guden Frej:
vänskapens, kärlekens och det värmande ljusets gud. Han rådde
enligt Snorre icke blott över jordens gröda utan även över
solens sken och fred bland människor. »Han ger de dödlige
fred och vällust», säger Adam av Bremen. Fröjdrunan bör
därför ha varit hans. Ett studium av tecknen på de lapska
trolltrummorna ger stöd för denna redan i och för sig
sannolika förmodan. Den gud, som motsvarar Frej hos
lapparna, uppträder t. o. m. på en trolltrumma med en »stav»
bredvid sig, vars form överensstämmer med runan p,
w-tecknet i den äldre runraden och utharkens 7:e runa. Härom
i det följande.
8. Den åttonde runan [s|, tecknet för h-ljudet, benämnes
i angelsaxisk runtradition hcegl (haegil), vilket ord betyder
’häger. Fornnordiska runnamnsuppteckningar visa till
betydelsen härmed stämmande former: de betyda ’hagel,
hagelkorn’. Det gotiska bokstavsnamnet haal förutsätter ett ord
*hagl med samma betydelse. De germanska orden med
betydelsen ’hagel’ gå etymologiskt tillbaka på ett ord, vars
egentliga innebörd varit ’kristallisk sten’. Sedan urgammal
arisk tid ansågs himlen bestå av sten eller snarast förstenad
is. Ordet kristall är lånat från grekiskan, där dess
motsvarighet betytt ’det som frusit’. Den romerske naturaliehistorn
Plinius d. ä. omnämner, att enligt hans tids folktro
kristallerna voro nedfallna från himlavalvet, varifrån de lösbrutits.
Fixstjärnhimlen, de antika astrologernas »kristallhimmel»,
kallades av perserna Asman, ett namn, vars grundbetydelse är
’sten’. Enligt den mithraistiska kosmologien uppfattades denna
kristallhimmel såsom världsalltets yttersta, åttonde sfär (in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
