Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 13. ᛈ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mosebok (34, 6 f.) slöt den rabbinska exegesen till 13
egenskaper hos Gud, i templet funnos 13 bord och det heliga
landet blev delat i 13 delar, den 13:e skulle enligt Talmud (Baba
bathra 122) tillfalla Messias. Att 13 inom den kristna
världen blivit ett olyckstal, beror tydligen främst därpå, att bland
de 13 vid nattvardsbordet en var förrädare och en
(Mes-sias-Jesus) blev förrådd och dödad. Den vidskepliga skräcken
för tretton vid bordet härstammar tvivelsutan från denna
omständighet.
Intet talar heller för, att talet 13 inom den äldre
runmagien varit ett olyckstal. En undersökning av den bekanta
Avb. 19. Översta ringen av runguldhornet från Gallehus.
inskriften på guldhornet från Gallehus, visar, att denna, för
den händelse den varit talvärderäknande — och därpå tyda
bl. a. de komplicerade skiljemärkena —, anordnats för att
framhäva talet 13. Rörande detaljer hänvisar jag till kap. 9
i min bok »Senantik mysteriereligion och nordisk runmagi».
Tidigare har jag i talet 13 förmodat guden Ulls tal. Har
emellertid idegransrunan varit det 12:e tecknet i
utharkra-den, är det nämnda antagandet icke längre att räkna med.
En i och för sig mera sannolik förklaring kan i sådant fall
sökas i anslutning till den ovan anförda 13:e strofen i »Odens
trollsånger»: hornet kan ha helgats åt gudarna, för att givaren
icke skulle »segna för svärd». Dessutom har talet 13 just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
