Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 14. ᛉ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt min mening, till vilken andra forskare anslutit sig, ha vi
emellertid även här att göra med en Ingruna: tecknet /S
har satts på stav och så fått formen ^, men på brakteaten
har övre delen av tecknets topp råkat bli dold under
ramkanten. Samma öde har övergått den angränsande £>-runan,
så att de båda tecknen te sig som fv i st. f. ^j> O. Det är
att märka, att ^–tecknet y^ befinner sig på sin normala
plats. Runan y är däremot helt utplånad. Hade icke
häng-smycket blivit skadat på det ställe, där man har att vänta
tecknen y^, skulle med all visshet här samma typer ha
uppträtt som på Vadstenabrakteaten. Om ordningstalet för
runan y kan därför intet tvivel råda: det är det 15:e i
futharkuppställningen och sålunda det 14:e i utharkraden. Att
bestämma runans ursprungliga namn är däremot svårt, enär
tecknet i norden övertagit ihwag-run&ns namn (yr) och inom
den gotiska bokstavsraden sannolikt fått ett nybildat namn
med b inne i ordet. I den angelsaxiska runsången benämnes
tecknet ^Y eolhx. Från att ha varit en beteckning för
tonande 5 = (3) eller ett därmed besläktat ljud i slutet av ett ord har
det i angelsaxiskan fått tjäna som tecken för ks (x). Enligt
von Friesen har man till det ursprungliga namnet eolh, ’älg’,
(av västgerm. *elhaz) lagt det nya ljudvärdet. I en av
mig i British Museum påträffad angelsaxisk
runradsuppteckning anordnad i anslutning till det latinska alfabetets
teckenföljd står efter u-tecknet, alltså som tecken för x, en runa
med namnet xelach. Här har det nya ljudvärdet satts
framför det ursprungliga namnet. I tyska bibliotek har jag
påträffat namnformerna: helach = x (Heidelberg, ll:e årh.,
Bamberg, ll:e årh.), elx och elux (Munchen, ll:e årh.), elcd
(Munchen 9:e årh., x-tecken, enär efter u). Med von Friesen
antar jag, att den angelsaxiska runtraditionen omgestaltat
ett namn, som betytt ’älg’, i Skandinavien brukat som
beteckning för det i ordslut förekommande r-ljudet (*algiR).
Ar detta även runans ursprungliga benämning? Tidigare har
jag förmodat, att detta namn med betydelsen ’älg’ undanträngt
ett snarliknande, med tiden obegripligt gudanamn *alhis: Alcis
hos Tacitus, namn på ett av forngermanerna dyrkat gudom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
