Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 14. ᛉ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid, som redan nämnt, närmare med den iranska än
med den judiska. Enligt »Bundehesh» (kap. 1) skapade
Ahura Mazda först himlen, så vattnet, sedan jorden, därefter
plantorna och djuren, sist människan. Utvecklingsgången är
sålunda en parallell till den judiska skapelsehistorien i l:a
Mosebok, men avviker redan i början därigenom, att Ahura
Mazda skapar vattnet, sedan han skapat himlen och innan
han skapat jorden. Härmed stämmer framställningen i den
koptiska skriften, som är en översättning av en på grekiska
avfattad variant till det av mig funna bysantinska
manuskriptet. Som det första momentet i skapelsen nämnes »himlen»,
som det andra »avgrunden» (en Angra Mainyus, Ahrimans,
skapelse), som det tredje »vattnet», som det fjärde »jorden».
I l:a Mosebok står det: »I begynnelsen skapade Gud himmel
och jord». Ännu tydligare avviker den koptisk-grekiska
alfabetkombinationen från Genesis däri, att stjärnorna omnämnas
såsom skapade före solen och månen, en ordningsföljd, som
däremot återfinnes i Bundehesh (kap. 2), där det säges, att
Ahura Mazda mellan himmel och jord skapade ljus, först
fixstjärnor och planeter, sedan månen och sist solen (planeterna
avföllo sedan och kommo i förbund med Angra Mainyu, kap.
3). I l:a Mosebok omnämnas först de stora ljusen (solen och
månen), sedan stjärnorna. Även i fråga om ordningsföljden
vid djurens skapelse avvika det bysantinska manuskriptet
och dess parallell, den koptiska översättningen, från
framställningen i l:a Mosebok (härom i det följande).
Vad som nu närmast intresserar oss, är den
omständigheten, att stjärnorna förknippats med en bokstav, som stått före
den, som förbundits med solen och månen (de stora ljusen).
Så har det givetvis varit i förlagan, och att döma av den
grekiska skriften »Alfabetets etymologi» (jfr ovan) har denna
bokstav just varit den 14:e (<f). Denna bokstav har man
borttagit för att få 22 tecken. Det, varmed den förbundits,
spelade emellertid en så stor roll i skapelsehistorien, att detta
moment icke kunde utelämnas. Därför har den 13:e
bokstaven (v) kombinerats med det, som ursprungligen hört
samman med den 14:e bokstaven (£). Den 15:e bokstaven (o) blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
