Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 14. ᛉ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha kallats Balder och Höder. (Fiendskap och tävlan mellan
tvenne tvillinggudar är en urgammal föreställning inom
indoeuropeisk myt och även annorstädes.) I en visserligen kristen
men med gammalt mystiskt bildspråk fylld fornisländsk dikt,
»Solsången», talas om ett djur av tydlig astral karaktär:
»Solens hjort
från sunnan skred där;
två honom tyglade där.»
Omöjligt är icke, att i dikten på detta ställe en reminiscens
dröjt sig kvar från hednisk mytvärld. »Solens hjort» (i äldre
tid eventuellt »solens älg») har kanske tänkts omväxlande
tyglad av tvenne gudomliga bröder: de forngermanska
dioskurerna. I all indoeuropeisk myt uppträda dioskurerna i nära
samband med solen. Att i norden Balder varit en års- och
ljusgudomlighet, synes vara fullt klart. Enligt min förmodan
har Höder varit hans motpart: den mörka dioskuren. (De
antika dioskurerna tänktes såsom representanter den ena för
den ljusa, den andra för den mörka delen av himlasfären.)
Sannolikt har ursprungligen Balder tänkts härska under den
ljusa delen av året, hans motpart, den »blinde» (egentligen
»mörke») Höder, däremot under den mörka. I en studie över
astrologi och isländsk poesi, har jag visat, att vissa rent
astronomiska skäl tala för, att Balders i Eddan omtalade borg
»Bredablick» varit stjärnbilden Tvillingarna, i vilken solen
ingick, då högsommaren stod inför sin begynnelse. (Se härom
kap. 3 i min bok »Senantik mysteriereligion och nordisk
runmagi».)
I Eddan hänsyftar strofen om den fjortonde bland »Odens
trollsånger» på kunskap om gudar och alfer. »Slikt mången
vis ej vet», slutar det nog så dunkla uttalandet. Enligt min
mening föreligger ingen orimlighet i att här förmoda en
anspelning på stjärnkunskap. I Gylfaginning omtalas, att
gudar och ljusalfer bodde på olika ställen i himlen;
ljusalferna i Alfhem, som i en Eddadikt omtalas såsom guden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
