Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 17. ᛒ - 18. ᛖ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 teckennummer). Ett korsformigt runkryptogram kan endast
avse en enda runa, varvid det ligger närmast till hands att
förmoda talsymboler för runorna i den gamla av 24 tecken
bestående runraden, om vilken en viss kunskap fortlevat ännu
under vikingatiden (tiden efter år 800) och senare.
Rökstensmagikern har emellertid likt upphovsmannen till
Kylverinskriften omkastat ordningsföljden mellan den 12:e och 13:e
utharkrunan. Dessa båda tecken förekommo aldrig i normalt bruk,
mycket snart måste därför en viss osäkerhet ha uppstått om
deras talvärden och till följd därav även om deras plats i
runraden.
Som jag i det föregående nämnt, är den Eddastrof, som
syftar på Odens sjuttonde trollsång, defekt. Det bevarade
hänför sig emellertid alldeles tydligt till en kvinna:
»En sjuttonde kan jag:
att sent hon mig glömmer,
den ungmö, som älskas av mig.»
Som en kuriositet utan egentlig beviskraft kan slutligen
omnämnas, att en och annan formel för väckande av
kvinnokärlek, upptecknad i Skandinavien, består av 17 bokstäver.
T. ex. denna från Danmark: Sater Mater Elreger. Det sista
trolldomsordet består dessutom av 7 bokstäver (jfr under 7);
detsamma är fallet med det som kärleksformel brukade ordet
Sadorsa. I de flesta av dessa formler klinga orden som
förvrängt latin. Talet 17 hade emellertid i senantik magi
samma innebörd som i nordisk. Genom olika källor är det
bekant, att den 17:e grekiska bokstaven mystiskt sammanställts
med vissa ord, som äro symboliska för kvinnans könsliv (janaa,
’port’ m. fl.). Den intresserade hänvisas till min skrift »Die
spätantike Alphabetmystik und die Runenreihe».
18. Den adertonde runan [^ tecknet för e-ljudet, kom
ur praktiskt bruk i Skandinavien före vikingatidens ingång och
ersattes av i-runan. I den angelsaxiska runtraditionen finnes
dess namn bevarat såsom ek, ett ord med betydelse ’häst’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
