Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 18. ᛖ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det kan därför icke ha vållat runristaren något extra
huvudbry: av sig själv erbjöd sig kombination med 13 tvenne
gånger, och en tredje uppnåddes lätt genom att utöka
punkternas antal i skiljemärkena. Vi kunna därför tänka oss, att
runmästaren genom tecknens antal främst velat framhäva
run- och dödsguden Oden (36 = 4 X 9 och 2 X 18), genom
de i tecknen dolda talvärdesummorna däremot
offergivaren och vad denne magiskt åstundat (se härom ovan
under 13). Denna min talmystiska tolkning av inskriftens
innebörd stämmer bättre med fornnordisk religion och bildernas
plats på hornet än ett tidigare av mig gjort försök att ur
Avb. 26. Kårstadsristningen.
inskriften främst utläsa en hyllning till guden Ull. Denne
förekommer nämligen på mera underordnade platser: först i
den andra och i den femte kretsen av figurserier ses en
gestalt, en bågskytt, vari man har att förmoda en framställning
av jaktguden Ull. Att hela inskriftens gematriska tal blir 390
och sålunda även innehåller dödens tal 10 (390 — 39 X 10),
kan anses stämma med huvudsyftet. Det föreligger ett visst
slag av dödsmagi, att lösköpa sig från bråddöd (jfr under 10
om Aun den gamle). Guldhornet kan vara en votivgåva till
gudarna, därpå tyda fyndomständigheterna.
Ett annat exempel, där talet 18, ingående i en runinskrifts
teckensumma, kan stå i samband med Odensmagi, ger den
för några år sedan i Norge upptäckta Kårstadsristningen (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
