Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halogenerna - Svavel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
negativa joner. Man kallar grundämnena av denna orsak halogener
(haloider) eller saltbildare. Salterna kallas halogensalter och
motsvarande syror halogensyror. Till skillnad från dessa salter
och syror betecknas sulfat, nitrat, karbonat o. s. v. såsom
syresalter (de innehålla i negativa jonen, utom svavel, kväve, kol o. s. v.,
även syre) och motsvarande syror såsom syresyror.[1]
Enär halogensyrorna alla äro flyktiga, kunna de framställas
genom upphettning av motsvarande salter med svavelsyra.
——
Svavel.
40. Svavlets egenskaper och användning.
a. Svavel, som i handeln vanligen förekommer i form av
gjutna kristalliniska stänger, är vid vanlig temperatur ett
ljusgult sprött ämne. Det smälter vid omkring 115° och
bildar då en lättflytande ljusgul vätska, som vid fortsatt
upphettning blir rödgul (bernstensgul), sedan mörk och
tjockflytande. Kokning inträder vid omkring 450°. Svavelgasen har
brunröd färg. Vid avsvalning övergår den direkt till fast
svavel i form av ett fint pulver, som kallas svavelblomina eller
sublimerat svavel.
b. Svavel är olösligt i vatten men löser sig lätt i
koldisulfid (kolsvavla). Låter man koldisulfiden avdunsta,
utkristalliserar svavlet i form av sneda dubbelpyramider (s. k. rombiskt
svavel). Svavelkristaller i form av långa prismer eller nålar
(s. k. prismatiskt svavel) uppkommer, då smält svavel stelnar.
Man säger om ett ämne, som kristalliserar i två olika
former, att det är dimorft.
Försök. Svavel smältes i en rymlig degel och får långsamt avsvalna, tills
en hinna börjar bildas på ytan, då det ännu flytande svavlet avhälles. Det
befinnes nu, att degelväggen är beklädd med långa gulröda kristallnålar.
Svavelkristaller av denna form äro emellertid icke beständiga vid vanlig temperatur.
Man finner efter ett eller annat dygn, att nålarna blivit ogenomskinliga, samt
att de erhållit det vanliga svavlets gula färg. De äro nu mycket spröda och
falla vid beröring sönder i småkristaller, som tillhöra den rombiska formen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
