Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svavel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
49. Svavelsyrans egenskaper och användning
a. Koncentrerad svavelsyra är en färglös, tjockflytande,
tung vätska (egentl, vikt omkring 1,85). Den är vid
vanlig temperatur icke märkbart flyktig och kokar först vid
omkring 330°. Upptager vatten begärligt och under stor
värmeutveckling. Svärtar många organiska ämnen, t. ex.
socker, trä, kork, vilket kan förklaras genom syrans
benägenhet att upptaga vatten (de nämnda ämnena innehålla kol, väte och
syre; då vätet och syret mer eller mindre fullständigt borttagas i form av
vatten, återstår kol eller kolrika föreningar).
b. På olika metaller verkar svavelsyran på olika sätt. Några,
t. ex. zink, magnesium, järn, giva med utspädd syra fri
vätgas samt ett sulfat av metallen. Andra, såsom koppar, bly,
angripas icke alls av utspädd syra men giva vid upphettning
med koncentrerad syra svaveldioxid och ett sulfat. Slutligen
finnas metaller, t. ex. guld, platina, som icke angripas ens av
kokande koncentrerad syra.
c. Svavelsyra begagnas för många ändamål på kemiska
laboratorier och i kemiskt tekniska industrier. Den är den mest
använda av alla syror och begagnas för framställning av ett stort
antal viktiga ämnen (åtskilliga andra syror såsom saltsyra, salpetersyra,
fosforsyra; vidare soda, stearin, konstgjorda gödselmedel, sprängämnen,
färgämnen o. s. v. ). Koncentrerad svavelsyra är ett vanligt torkmedel
för gaser och fasta ämnen.
d. Historik. Svavelsyran var känd redan av medeltidens kemister. Den
framställdes under lång tid vanligen genom upphettning av järnvitriol och
benämndes därför vitriololja, vilket namn ännu ganska mycket begagnas. Vid
mitten av 1700-talet började man i England framställa svavelsyra
fabriksmässigt enligt en metod, som i huvudsak motsvarar den ovan beskrivna
blykammarprocessen. Syrans handelspris, som förut varit mycket högt, nedgick
härigenom betydligt. Under 1800-talet har metoden alltjämt förbättrats
(Gray-Lussacs och Glovers torn hava tillagts o. s. v.). På senare tid har
kontaktprocessen med framgång upptagit tävlan med blykammarprocessen.
50. Jonerna i sulfat och svavelsyra. Då en elektrisk
ström ledes genom lösningen av ett sulfat, vandrar sulfatets
metall till den negativa elektroden och resten av sulfatet,
atomgruppen S04, till den positiva. Man kan finna detta genom
undersökning av de produkter, vilka erhållas vid elektroderna
(Realsk. I, § 39). Jonerna i ett sulfat äro alltså metallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
