Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förbränningen - Kemisk jämvikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre gärna och lämna en riklig kalk (= järnoxid). Järnkalkens återgång
till järn (= reduktion) vid upphettning med kol eller väte tänktes innebära
ett upptagande av flogiston från kolet eller vätet. Järnkalken antogs alltså
vara det enkla ämnet och järnet en förening mellan detta och flogiston. Vad
i våra dagar benämnes oxidation uppfattades såsom ett avgivande av flogiston
och vad som kallas reduktion såsom ett upptagande därav.
b. Såsom ett avgörande bevis mot
riktigheten av flogistonteoriens
uppfattning av förbränningsfenomenet betraktas
numera den erfarenheten, att
förbränningsprodukterna alltid ha större vikt
än brännmaterialet. Detta gäller icke
blott i sådana fall (t. ex. i fråga om järn),
då förbränningsprodukterna äro fasta
ämnen, utan även då de äro gasformiga (ex.
kol, trä), såsom lätt kan visas i enlighet
med fig. 31 (ett stearinljus är ställt på
en vågskål, som också uppbär ett
lampglas ; övre delen av detta är fyllt med bitar
av natriumhydroxid och natronkalk, vilka ämnen ha förmåga att absorbera såväl
koldioxid som vatten). Under större delen av 1700-talet förstodo kemisterna icke
att uppsamla gasformiga förbränningsprodukter, och man tillerkände icke heller
viktsökningen i sådana fall, då den var bekant (t. ex. i fråga om järn och andra
metaller) någon avgörande betydelse. Man var ännu icke på det klara med
att ett ämnes vikt är något, som är oföränderligt vid kemiska reaktioner. Även
uppställdes den hypotesen, att flogiston skulle äga negativ vikt.
c. Egendomligt är att flogistonteorien, ehuru den vid förklaringen av
förbränningsfenomenet — och i sammanhang härmed andra kemiska reaktioner — så
att säga ställde allt på huvudet, likväl varit i stånd att förhjälpa kemien till
en kraftig blomstring. Vad man tidigare visste om de kemiska företeelserna
utgjordes av spridda rön med ringa sammanhang. Läran om flogiston
sammanfattade under en gemensam synpunkt och ordnade för första gången stora klasser
av sådana rön (närmast de viktiga oxidations- och reduktionsprocesserna) samt
möjliggjorde deras förklaring genom varandra.
d. Den riktiga förklaringen av förbränningen gavs av fransmannen Lavoisier
(omkring 1783), sedan Scheele och Priestley några år tidigare upptäckt syret.
Lavoisier har därigenom blivit den nyare kemiens grundläggare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
