Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några elektrokemiska erfarenhetssatser och teorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
ELEKTROKEMI.
men — lösningar (i vissa fall smältor) av syror, baser och
salter — sägas vara elektrolyter.
I de vanliga syrorna, baserna och salterna är den positiva jonen
väte (i syrorna) eller någon metall (i salterna och baserna); den
negativa jonen är resten av föreningen.
b. Försök kunna lämpligen göras (se Eealsk. I, §§ 37—39)
med lösningar av kopparklorid CuCl2 (vid katoden fås koppar, vid anoden klor,
»kloridjon»); klorväte HCl (vid katoden fås väte, vid anoden klor); natriumklorid
NaCl (vid katoden fås natrium, som med vatten »sekundärt» omsätter sig till
natriumhydroxid + väte, vid anoden klor);
vidare med lösningar av kopparsulfat CuS04 (vid katoden fås koppar, vid
anoden S04, »sulfatjonen», som sekundärt angriper anoden, ifall denna är en oädel
metall, under bildning av sulfat; i annat fall med vatten omsätter sig till
svavelsyra *och fritt syre); svavelsyra H2S04 (vid katoden fås väte, vid anoden
S04) o. s. v.
105. Hur man numera uppfattar tillståndet i en
lösning av salter, syror och baser. Elektrolytisk
dissociation.
Man tänkte sig vanligen för icke länge sedan, att
molekylernas sönderslitning i joner, då en elektrisk ström går fram
genom lösningen av en elektrolyt, var en verkan av de
elektriska krafterna. På senare tid har man kommit till andra
föreställningar, vi]ka sammanfattas i den s. k. elektrolytiska
dissociationsteorien (teorien om fria joner). Dess principer
uttalades första gången med full klarhet av Arrhenius 1887.
a. Enligt denna teori äro molekylerna av en elektrolyt
alltid — oberoende av strömmen — i lösning delvis
sönderdelade, »dissocierade», i fria joner. Sålunda tänker man sig,
att saltsyran innehåller, förutom osönderdelade vatten- och
klorvätemolekyler, även fria vätejoner och klorjoner. Dessa
fria joner antagas elektriskt laddade, positiva joner med
positiv elektricitet och negativa joner med negativ elektricitet.
Nedföras i lösningen elektroder, vilka stå i förbindelse med
polerna av ett galvaniskt batteri, kommer det därför att
inträffa, att de positiva vätejonerna vandra till den negativa
elektroden och de negativa klorjonerna till den positiva.
Vid beröring med elektroderna avlämna jonerna sina
laddningar och förhålla sig sedan såsom vanligt väte och klor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
