Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kisel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KISELSYRA.
89
syra. I de mera koncentrerade lösningarna fas, såsom vi redan sett
vid försöket i § 114, omedelbart eller efter en stund geléartade
fällningar av kiselsyra. I de mera utspädda förblir
kiselsyran i löst form (åtminstone skenbart).
b. Kiselsyrans lösning förhåller sig emellertid i vissa
avseenden på annat sätt än vanliga lösningar. Medan molekylerna av
lösta ämnen i regeln utan svårighet kunna diffundera genom en
djurhinna eller ett pergamentpapper, förmå
kiselsyremolekylerna icke detta. Man säger om kiselsyran, att den är kolloid.
Kolloider äro också många ämnen, som förekomma i växt- och
djurkropparna, ex. gummi, lim, äggvita.1 Ganska vanligt är,
att kolloider under olika omständigheter kunna fås att bilda
geléartade fällningar, koagulera, såsom det kallas. För
vattenlösningen av en kolloid begagnas ofta uttrycket hydrosol; den geléartade
fällningen benämnes hydrogel.
Ämnen, som jämförelsevis lätt passera djurhinnor och
pergamentpapper, sägas vara kristalloider (emedan
kristalliserbara ämnen i regeln höra till denna
grupp).
Med tillhjälp av en dialysator (fig. 34) kan man ur
blandningen av kristalloider och kolloider avlägsna de
förra (dialysatorns inre kärl, som till botten har
pergamentpapper, fylles med blandningen, och i det
yttre kärlet ifylles vatten, som ofta ombytes).
c. Om man bestämmer den fryspunktsnedsättning,
som av en kolloid åstadkommes i vatten, finner man
ett mycket mindre värde än det som i enlighet med lagen om
fryspunktsnedsättningen motsvarar den invägda vikten. Man ledes då till att tänka, att
de i lösningen verksamma’ molekylerna äro komplexer (aggregat) av sådana
molekyler, som enligt formlerna äro de enklaste möjliga. Härigenom får man
också en förklaring till kolloidernas motvillighet att diffundera genom
finporösa hinnor. Över huvud kan det sägas, att kolloidlösningar i åtskilliga
avseenden stå emellan vanliga lösningar (»äkta» lösningar) och uppslamningar
av finfördelat fast stoft.
116. Kiselsyror av olika sammansättning. I naturen förekommande silikat
äro salter av flera olika kiselsyror. Man brukar säga, att dessa syror »finnas i
deras salter», ehuru man icke lyckats isolera syrorna. Sålunda finnes en
kiselsyra, som har formeln H4. Si04. Den är den vattenrikaste och benämnes
ortokiselsyran. De övriga äro »anhydrosyror» (»kondenserade syror»), d. ä. de kunna
tänkas bildade genom vattenavspjälkning från ortosyran. Härvid kan vatten
avspjälkas från en enda molekyl av ortosyran, varvid uppkommer metakiselsyra
H2. Si03, eller också från två eller flera molekyler (pyrosyror).
1 Namnet kolloid härrör av ett grekiskt ord, som betyder lim.
Fig. 34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
