Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Natrium och kalium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ ALKALIMETALLERNAS KLORIDER. 95
A ’ .
ci^råde, vilket även är fallet med det uppkomna saltet.
Reak-tionsformeln Na.OH + H.C1 = Na.Cl + H20, kan då skrivas:
Na; + ÖH’ + H\ + Cl’ = Na + Cl’ + H20 (odissocierat).
Natrium och klor förefinnas i form av joner såväl före
reaktionen som efter densamma. Vad som skett har endast varit
at]^jonerna H’ och ÖH’ sammanslutit sig till odissocierat
vatten, vartill orsaken är att dessa joner — på grund av
vattnets ringa dissociationsgrad — endast i ytterst obetydlig
mängd kunna bestå jämte varandra i en lösning.1
b. Vi tänka oss vidare, att antingen syran eller basen är jämförelsevis
svag, t. ex. att saltsyran utbytes mot ättiksyra, H.OCOCH3. Reaktionen kan
uttryckas genom formeln
Na.OH + H.OCOCH3 = Na.OCOCH3 + H20 eller
Na* + ÖH’ + H" + OCOCH3’ = Na* + OCOCH3’ + H20 (odissocierat).
Härvid är emellertid följande att märka. Då ättiksyran från början
endast är obetydligt dissocierad, finnes i lösningen endast få vätejoner. Det
synes då underligt, att reaktionen kan fortgå till fullständig neutralisation.
Man kan tänka sig saken sålunda. I den mån de vätejoner, som finnas från
början, bliva förbrukade genom att förena sig med hydroxyljoner till
odissocierat vatten, bildas i lösningen nya vätejoner genom dissociation av en ny
mängd ättiksyra (enligt lagen för jämvikt § 103 c, sid. 79).
Att icke allt väte i ättiksyran (vi tänka härvid endast på det väte, som
kan utbytas mot metall, icke på vätet i negativa jonen) från början förefinnes
i jonform, är alltså utan inverkan på slutresultatet. Även det väte, som
från början är bundet i odissocierade molekyler, övergår i jontillståndet, i den
mån de förefintliga vätejonerna förbrukas.2
Anm. Man brukar skilja mellan de aktuella vätejonerna i syran, d. ä. de
väteatomer, som ursprungligen förefinnas i jontillståndet, och de potentiella,
d. ä. de väteatomer, som efter hand övergå i detta tillstånd för att ersätta
från lösningen avlägsnade vätejoner.
127. Alkalimetallernas klorider.
a. Natriumkloriden, NaCl, är det vanliga koksaltet.
Kristalliserar vanligen i väl utbildade kuber utan kristallvatten.
Något av moderluten är i regeln inneslutet i kristallerna, varför dessa vid
upphettning häftigt söndersprängas, »dekrepitera».
1 Med denna uppfattning stämmer överens, att värmeutvecklihgen icke
ändras, om natriumhydroxiden eller saltsyran utbytas mot ekvivalenta mängder
av andra starka baser eller syror. För 1 grammolekyl av starka en värda
syror och baser vilka som helst är i utspädda vattenlösningar
värmeutvecklingen (»neutralisationsvärmet») 13 700 gramkalorier.
2 Såtillvida förhåller sig emellertid natriumhydroxidens neutralisation
medelst ättiksyra på annat sätt än medelst saltsyra, att värmeutvecklingen blir
något mindre. Ättiksyrans fortgående jonisation är nämligen en
värmekrävande process.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
