Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Natrium och kalium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 ALKALIMETALLERNA.
Cyankalium och cyannatrium, som äro alkalisalter av
blåsyran (cyanvätesyran, H.CN), äro häftiga gifter och ha samm^i
bittermandelliknande lukt sora blåsyran själv (beroende därpå att
denna syra långsamt frigöres genom inverkan av luftens koldioxid och
fuktighet).
b. Cyankalium (cyannatrium) har stor användning såsom tekniskt
reduktionsmedel. Det upptager nämligen vid glödgning begärligt syre, varvid
bildas K.CNO (K.CyO), kaliumcyanat (kaliumsaltet av den obeständiga syran
H.CyO, cyansyra). Likaledes förenar det sig begärligt med svavel, varvid
uppkommer det mot kaliumcyanatet svarande »sulfosaltet», K.CNS (K.CyS),
kalium sulfocy anat, som även kallas rodankalium (kaliumsaltet av H.CyS, som
kallas rodanYätesyra). — Rörande användningen av cyankalium eller cyannatrium
vid försilvring och förgyllning samt för guldextraktion, se silver och guld. *
137. Natriumtetraborat (borax), Na2B407, 10H2O. En karakteristisk
egenskap hos borax är dess förmåga att vid glödgning lösa metalloxider.
a. Ändan på en platinatråd böjes till en ögla, doppas i boraxpulver och
upphettas. Sedan kristallvattnet bortgått under pösning, bildas en glasliknande
färglös pärla. Upphettas denna starkt med en smula kopparoxid, löses oxiden
och färgen blir efter avsvalning vackert blå. Vissa andra metalloxider giva
åt boraxpärlan andra färger (koboltoxiden en djupblå, kromoxiden en grön,
o. s. v.). På denna grund kan borax användas såsom reagens på
metalloxider. — Man förstår reaktionen, i fall det uppmärksammas, att
sammansättningen hos borax motsvarar formeln 2 NaB02, B203. Man kan tänka sig,
att det är B203, borsyreanhydriden, som inverkar på kopparoxiden
(koboltoxiden o. s. v.), så att det bildas ett dubbelsalt av natriumborat och
koppar-borat.
Anm. I stället för kopparoxid kan vid försöket användas ett kopparsalt,
t. ex. sulfat. Resultatet blir detsamma, enär vid upphettningen följande
reaktion inträder: kopparsulfat + borsyreanhydrid — >- kopparborat +
svavelsyre-anhydrid (borsyreanhydriden, som är eldfast, utdriver den flyktiga
svavelsyre-anhydriden).
b. På den nämnda egenskapen hos borax beror också dess användning vid
lödning, d. ä. metallers hopfästande medelst en metall eller legering, det s. k.
lodet, som bringas till smältning. För att bortskaffa de oxider, varmed
metallytorna bekläda sig vid upphettningen, och som hindra hopfästandet, måste
något >lödmedel» användas. Härtill passa i olika fall olika ämnen. Vid
lödning med lättsmält lod (veklod, sn UI lod: vanligen en legering av tenn och
bly) användes salmiak, klorzink, harts, stearin o. s. v. Vid lödning med
svårsmält lod (hårdlod, slaglod: vanligen någon legering av koppar och zink)
användes mest borax.
1 Det viktigaste råmaterialet för framställning av cyankalium, cyannatrium
och andra cyanföreningar var länge den massa, som erhölls i de s. k.
Tenings-kistorna vid gasverken. På sista tiden ha nya framställningsmetoder kommit
till användning, t. ex. med kalkkväve (132 b, sid. 104) såsom utgångsmaterial.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
