Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalcium och besläktade metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALCIUMKARBONATET.
117
hög grad av fasthet. Dessutom minskas genom sandens närvaro den
erforderliga kalkmängden, varför murbruket blir billigare. — På vad beror fukten i
ett nybyggt hus?
153. Kalciumkarbonatets löslighet. Hårt vatten.
a. Det neutrala kalciumkarbonatet är nästan olösligt i
vatten och utfaller därför, såsom vi funnit, när koldioxid inledes
i kalkvatten:
Ca(OH)2 + C02 = CaC03 + H2Ö.
Fortsättes inledningen av koldioxiden, löses fällningen åter,
emedan det uppkommer lösligt surt karbonat, tj f(C03)2. Genom
närvaron av detta salt får vattnet de egenskaper, som man
brukar beteckna genom att kalla det hårt (det löddras icke av
tvål, det förmår endast med svårighet att göra ärter och bönor mjuka
vid kokning o. s. v.). Får lösningen stå någon tid, bortgår
koldioxid och neutralt karbonat uffaller. Hastigt sker detta vid
lösningens uppvärmning.
b. Dessa förhållanden hava betydelse i naturen. När regnvattnet sipprar
genom jordlagren, upptager det koldioxid och erhåller därigenom förmåga att
lösa i jorden befintligt kalciumkarbonat. Källvatten äro därför i regeln rika
på surt kalciumkarbonat. Sedan vattnet utkommit i åar och sjöar, bortgår
koldioxiden småningom, och en fällning uppstår av neutralt kalciumkarbonat.
Eller också upptages det lösta sura karbonatet av i vattnet levande-
organismer, som använda det för bildningen av fasta skaldelar, vilka efter
organismernas död sjunka till botten. I båda fallen kunna uppkomma avlagringar
av neutralt karbonat.
154. Kalciumkarbonatets förekomst och användning
a. Utbildat i tydliga kristaller (ofta sexsidiga spetsiga pyramider eller
besläktade former) förekommer kalciumkarbonatet såsom mineralet kalkspat
(dubbel-spat). Då detta har tre genomgångar, som med varandra bilda sneda vinklar,
går det lätt sönder i stycken, som hava formen av sneda parallellepipeder
(s. k. romboedrar, se fig. 40, sid. 137).
b. I allmänhet betecknas med benämningen kalksten sådana bergarter, som
väsentligen bestå av kalciumkarbonat. Man skiljer -mellan korniga kalkstenar,
som äro tydligt kristalliniska (ex. kolmårdsmarmor, carraramarmor), och täta,
som icke visa kristallinisk struktur, åtminstone icke för obeväpnat öga (ex.
krita). Många kalkstenar, t. ex. krita, ha organisk struktur.
C. Ofta benämnas kalkstenarna efter den geologiska period, då de äro
bildade. Sålunda talar man om
urkalksten (från urperioden); hit höra t. ex. kolmårdsmarmor och åtskilliga
kalkstenar från den mellansvenska bergslagen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
