Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zink
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
ZINK.
velsyra — dock under sådana förhållanden att vätejonernas urladdning icke sker
invid zinkytan, där zinkjonerna inträda i vätskan, utan på ett annat ställe,
nämligen invid kopparytan.1
b. Vi kunna nu bilda oss följande föreställning om föroreningarnas
betydelse vid zinkens lösning i en syra. De bilda med zinken och syran ett
galvaniskt element. Invid de småkorn av främmande ämnen, som kunna finnas
bär och där på den orena zinkytan öch sonT motsvara voltaelementets
kopparbleck, kan vätet jämförelsevis lätt urladdas och frigöras.
193. Användning av zink. På grund av sin
beständighet mot luft och vatten användes zink till plåtar för
taktäckning, till badkar, baljor o. s. v. Föremål av järn, t. ex.
telegraf- och stängseltråd, neddoppas i smält zink, varigenom
de erhålla ett mot luft och vatten skyddande överdrag,
galvaniseras, såsom man säger. Flera legeringar av zink ha stor
användning, särskilt mässing (koppar och zink) samt nysilver
(koppar, zink och nickel). I galvaniska element utgöres i
regeln den ena polskivan (upplösningselektroden) av zink.
Man visste redan i forntiden, att en tillsats av galmeja vid
koppartillverkningen gjorde kopparn ljusare och hårdare. Man kände alltså mässing men
förstod ej galmejans verkningssätt. Först under 1700-talet blev zinken
allmänt bekant såsom självständig metall. Den ansågs emellertid ganska
värdelös, tills man fann i början av 1800-talet, att den vid någon uppvärmning
förlorar sin sprödhet och kan bearbetas. Ungefär samtidigt kommo till
betydelse de nyupptäckta galvaniska elementen, i vilka zink visade sig oumbärlig.
194. Zinkens oxid och hydroxid.
Zinkoxiden är ett vitt pulver (vid upphettning gult), som
mycket användes till målarfärg och benämnes zinkvitt.
Framställes vanligen genom förbränning av zinkgas i luftström.
Zinkhydroxiden är nästan olöslig och utfaller såsom en vit
gelatinös fällning, om lösningen av ett zinksalt försättes med
alkali i ringa mängd:2
ZnS04 + 2NaOH = Na2SO, + Zn(OH)2.
1 Härav blir en följd: dels jonernas vandring i elektrolyten, dels en
elektrisk strömning genom ledningstråden från kopparn till zinken; d. ä. vad man
kallar en galvanisk ström.
2 I likhet med aluminiumhydroxiden är zinkhydroxiden på samma gång
bas (den löses i syror och ger därvid salter, i vilka zink är positiv jon) och
syra (den löses i överskott av alkali och ger därvid salter s. k. zinkat, i vilka
zink tillsammans med syre bildar den negativa jonen; ex. Na2. Zn02,
natrium-zinkat). Liksom i fråga om aluminiumhydroxiden förklarar man detta genom
antagandet, att zinkhydroxiden är en amfoter elektrolyt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
