- Project Runeberg -  Lärobok i kemi för realgymnasiet / 1. Oorganisk kemi /
246

Author: Tom Moll
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Översikt av kemiens utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

ÖVERSIKT AV KEMIENS UTVECKLING.

den nyare kemiens skapare. Den nya förbränningsteorien kunde på enkelt sätt
förklara vad man kände rörande viktsändringar vid oxidations- och
reduktionsprocesser, och det var förnämligast denna omständighet teorien hade att tacka
för den allmänna tillslutning, som inom kort kom den till del. Från denna
tid har principen om viktoiis oföränderlighet (»materiens oförstörbarhet») kommit
till erkännande, och vågen har blivit kemisternas förnämsta hjälpmedel.

b. Kemiens omgestaltning genom Lavoisier blev uppslaget till den lysande
utvecklingen under 1800-talets första årtionden. Vad som i främsta rummet
karakteriserade denna period, som var rik på upptäckter och teorier men också
på ivriga, stundom bittra fejder, var en genomarbetning från kvantitativ synpunkt
av det kemiska kunskapsmaterialet. Härvid lärde man skilja mellan begreppen
blandning och kemisk förening; och såsom det främsta kriteriet på en förening
erkändes allt mera viktsproportionernas oföränderlighet. Övriga stökioinetriska lagar
blevo funna; och — för att förklara dem, närmast lagen om de multipla
proportionerna — uppställdes av Dalton atomteorien.

Det blev nu en huvuduppgift för kemisterna att för de särskilda grundämnena
härleda de tal, vilka kallas grundämnenas atomvikter. Ett system av sådana
tal, omfattande alla vid denna tid kända grundämnen, härrör från Berzelius.
Det hade kostat ett mångårigt arbete, som varit desto svårare och mödosammare,
som principerna för valet av atomvikter ännu voro dunkla, och användbara
mätningsmetoder i ringa utsträckning förelågo utarbetade. Den kvantitativa
analysen måste samtidigt av Berzelius till största delen nyskapas. I flertalet fall
avvika Berzelius’ värden endast obetydligt från dem, till vilka man kommer
med nutidens förfinade metoder. I sammanhang med dessa arbeten infördes av
Berzelius kemiens ännu i dag begagnade praktiska tecken- och formelspråk.

c. Till nu ifrågavarande tid hör upptäckten av de galvaniska elementen och
— vid sekelskiftet till 1800-talet — den elektriska strömmens kemiska verkningar.

Det betydde öppnandet av ett nytt land för fysikalisk och kemisk forskning;
och ledde — förutom till värdefulla praktiska resultat, såsom upptäckten av
metallerna kalium och natrium (Davy 1807) samt galvanoplastiska
tillämpningar — givetvis också till teoretiska spekulationer och till försök att
förklara den kemiska afflniteten såsom beroende på elektriska attraktioner. Den
bäst utarbetade elektrokemiska teorien var den, som uppställdes av Berzelius. *

1 Jöns Jakob Berzelius (född 1779, död 1848) har utfört betydelsefulla arbeten
i stort antal inom alla de områden av kemien, vilka bearbetades på hans tid,
och var under en följd av år den kemiska vetenskapens ledande man.
Huvudtankarna i Berzelius’ elektrokemi ska teori voro följande. Han tänkte sig, att
grundämnenas atomer voro bärare av elektriska laddningar av båda slagen
(fördelade på skilda poler), dock så att antingen den positiva eller den negativa
laddningen övervägde. Sålunda var t. ex. kaliumatomen övervägande positiv
och syreatomen negativ. I en förening av två grundämnen åstadkoms
sammanhållningen genom attraktionen mellan de motsatta laddningarna, vilka härvid
neutraliserade varandra. Detta skedde emellertid i regeln icke fullständigt,
varför föreningen erhöll en restladdning, som antingen var positiv (t. ex. hos
kaliumoxiden, K20) eller negativ (t. ex. hos svavelsyreanhydriden S03). Sedan
kunde två sådana föreningar av första ordningen (binära föreningar)
sammansluta sig till en förening av andra ordningen, varvid de förstnämnda
föreningarnas restladdningar neutraliserade varandra mer eller mindre fullständigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larokemi/1/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free