Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framställning medelst himmelsglob af himlahvalfvets vigtigaste företeelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
linierna A ett parallelt strålknippe, som utgår från en
aflägsen värmekälla. Vi inse då, att ju mer vi luta på
skifvan, dess mer värme släppa vi förbi henne att värma
på annat håll. I läget a b uppfångar således skifvan
dubbelt så mycket värme, som i läget a’ b’, och 4 gånger
så mycket som i läget a’’ b’’. I läget a’’’ b’’’ går hela
strålknippet A henne förbi.
Låtom oss nu tillämpa detta på vår ofvan uppstälda
fråga. Det runda af synkretsen begränsade
horisontplanet å den ort, hvarom det är fråga, motsvarar vår med
vax bestrukna skifva; solen som än står högre, än lägre
öfver horisontplanet är eldbrasan, hvars strålar än fingo
falla lodrätt, än mer eller mindre snedt mot vaxskifvan.
Hetast bör det således blifva, då solen står i zenith och
strålarne falla lodrätt på marken. Men när solen står i
horisontens rand, göra strålarne ringa verkan. Och ju
högre solen står öfver horisontplanet, dess mer värme
skänker hon det. Vi inse äfven, att på jordens norra halfklot
den trakt som sluttar åt söder i allmänhet måste mer
uppvärmas af solen, än den som sluttar åt norr, men att
på södra halfklotet ett omvändt förhållande eger rum.
Det finnes äfven en annan omständighet, som
försvagar solstrålarnes verkan på jordytan, nemligen deras
absorption eller uppsugning i atmosferen, hvilken i
synnerhet eger rum då solen befinner sig nära horisonten.
Hennes strålar gå nemligen då mera snedt genom
luftkretsen, än när hon står närmare zenith. De få sålunda
i förra fallet en längre väg att tillryggalägga genom
luftkretsen och hans vattengas och absorberas derföre då
i större mängd, så att en mindre del kommer jordytan
till godo.
§ 17. Om tidens beräkning.
Antag, att vi hade ett större cylindriskt kärl, som
nedtill vore försedt med utloppsrör och kran. I brist på
klocka vilja vi nu försöka att använda detta kärl för att
mäta tiden. Vi slå för den skull så mycket vatten deri,
att dess fullständiga utrinnande genom den öppnade kranen
erfordrar jemnt 1 timmes tid, samt indela den sålunda
bestämda vattenhöjden i 4 lika delar. Månne vi nu kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
