Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Känslolifvet - § 18. Elementära och komplicerade känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄNSLOLIFVET. 33
kan den erinra om våren, om ett tyst skogshvalf, och
väcker därigenom en komplicerad känsla. Jfr blått och
gult såsom endast färger och såsom svenska flaggans färger.
I själfva verket kunna vi ej iakttaga någon absolut elemen-
tär känsla, hvarför gränsen mellan denna och den komplicerade
endast är relativ. Eedan det omedelbara välbehag, en ensam ton
väcker, beror i någon mån på association: tonen säges vara
»mjuk» eller »ljus», därför att den erinrar om något mjukt eller
ljust. Af samma skäl säges en färg vara »mild», »varm» o. s. v.
II. Den sinnesförnimmelse eller föreställning, som
utgör den omedelbara orsaken till väckandet af en känsla,
kalla vi för den direkta faktorn vid känslans väckande;
de föreställningar, som genom denna framkallas, bilda den
associativa faktorn. I samma mån som föreställningslifvet ut-
vecklas, blifver känslan mindre beroende af den direkta fak-
torn. Denna, kan t. ex. omedelbart väcka olust, men de
associerade föreställningarna göra totalkänslan till en lust-
känsla. En fågels läte kan vara omedelbart fult men
erinrar dock om våren och väcker glädje.
Detta underlättar den sedliga utvecklingen och hjäl-
per oss att för viktigare ändamål öfvervinna det omedel-
bara obehaget.
III. Om tvenne motstridande känslor töras tillsamman,
kunna de förhålla sig till hvarandra på åtskilliga sätt, bl. a.
följande:
1. De kunna fortfara att bestå som olika känslor, hvilka
aflösa hvarandra, i det att än glädjeanledningen, än sorge-
anledningen får öfverhanden: man talar då om skiftande känslor.
Detta tillstånd kan icke länge fortfara och betecknar, om det
så gör, en brist på sammanhang i känslolifvet.
2. Vi undertrycka med viljeansträngning den ena känslan.
Om denna härleder sig från en oväsentlig men för ögonblicket
störande omständighet och den andra känslan däremot är af all-
varsammare natur, är det af stor vikt att kunna undertrycka
den mindre väsentliga, såsom då vi vid en konsert störas af nå-
gon småsak. Men om båda äro lika väsentliga, uppstår en balt-
het i känslolifvet genom den enas undertryckande, sasom da nå-
gon drager sig för att tänka på ett bekymmer, att »se lifvet i
ögonen».
q
Lar ss on, Psykologi. °
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
