Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En mörderska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stort dike hon kommit ned i, och sättande sig till
rätta på den plats, där hon fallit, grät hon
konvulsiviskt, grät, utan att en tår fuktade hennes
ögon.
Med darrande händer grep hon napparna på
flaskan. De smakade ännu av mjölk och barnen
togo emot dem. Plötsligt brände i hennes hjärna
en av dessa tankar, som födas i livets mest
förtvivlade ögonblick, när varje hänsyn till
människor och människors fordringar glidit tillbaka till
intet, och människan står ensam med sig själv
och med de handlingar, som endast den yttersta
nöden förstår. Det var, som om smärtan med
ens manade fram vilddjurets råaste självbevarelseinstinkt,
och i hennes naturs innersta växte de
drifter, som slumra under livets vardagssorger.
Hennes händer darrade icke längre, hennes hjärna
var i detta ögonblick så klar, som om hon fullgjort
ett länge övertänkt beslut. Hon grep den ena
efter den andra av napparna och förde dem så
långt in hon kunde i vardera barnets hals. Hon
tryckte dem båda mot sitt bröst och med
återhållen andedräkt lyssnade hon på deras andedräkt
till dess allt blev tyst och färgen försvann från de
små skrynkliga ansiktena. Då lade hon dem sakta,
väl inlindade ned i snön och satt länge och såg
på, hur snön som ett vitt täcke lade sig över de
livlösa kropparna, över vilka välvde sig små
rundade kullar.
Med huvudet lutat i sina händer satt hon
sedan länge stilla, men när hon såg upp och
gjorde en ansträngning för att gå ifrån dem, då
var det som påminde hon sig något, hon hade
glömt, och med knäppta händer vände hon sig
mot de små gravarna, som nu nästan försvunnit i
snön. En känsla som om hon gjort dem gott
bemäktigade sig henne, och från hennes läppar
steg en illa framsagd, underlig bön. Det var ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
