- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
37

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det, som aldrig blev sagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rysning, som brukar överfalla både sunda och
nervösa människor, när de stå inför en dåre.

Fångens blick hade icke släppt pastorn.
Fullföljande sin egen tankegång, satt mannen där,
utan att ana, vad som försiggick inom den unge
pastorn med sin tillknäppta svarta rock och det
nervösa, rörliga ansiktet.

»Jag gjorde det av hämnd», fortfor han, som
om han talat till sig själv. »Och jag har länge
vetat, att jag skulle göra det. Tror pastorn,
att en sådan synd kan vinna förlåtelse?»

Pastorn blev livlig och hans stämma varm.

»En uppnktig ånger», började han...

Men fången avbröt honom.

»Jag kan icke ångra», sade han.

Åter blev stämman underligt kall och klar,
och hatet fyllde den som med glöd.

Det blev en lång tystnad, och den blev
pinsam, emedan den tycktes innebära, att en själ
var dömd.

Det var åter brottslingen, som talade:

»Vill ni höra mig ändå... fast jag icke kan
ångra?»

Pastorn nickade, och fången vände sig bort.
Han talade med ögonen riktade mot väggen och
huvudet mot sin hand. Det var, som om han
glömt, att han icke var ensam, och orden föllo
snabba och tunga, som om han diktat om sitt
eget liv.

»Det är nu många år sedan», började han.
»Det är så många år sedan, att jag nästan tycker,
att vad som hänt icke kan hava hänt mig. Jag
var ett barn då, knappast tolv år gammal, och
jag hade en syster. Hon var blond och ljus,
hade blåa ögon och var städse glad. Hon var
den äldsta av oss syskon, och det var fattigt
i vårt hem. Det var så fattigt i mina föräldrars
hem, att maten ofta tröt, och vi voro två, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free