Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rädd. Han brukade gå och gömma sig, när han
såg fadern komma över gården, och när han
blivit mer än vanligt illa slagen, hände det ett
par gånger, att gossen sprang till skogs och ej
återfanns förrän nästa dag.
Modem vågade icke heller taga honom i
försvar. Hon var en liten, blek människa, som
gick ur vägen för alla, och när Lars Olsson slog
Per, brukade hon gå ut ur rummet och gråta i
ensamhet. Men hon vågade ej lägga sig emellan.
En gång hade hon gjort det, och då hade hon
trott, att Lars Olsson skulle slå ihjäl gossen på
stället. Men hon smekte Per, när de voro
ensamma, och grät över honom.
Hur det nu kom till, men efter det att Per
var född, fingo makarna under många år inga
barn. Per var ovän med fadern, och deras
förhållande blev icke bättre med åren. Grubblande
som Per var av naturen eller blivit genom
omständigheterna — vilketdera kan ingen människa
avgöra — så vande han sig småningom vid den
tanken, att allting skulle vara sorgligt för honom.
Det föreföll honom alldeles naturligt, att han
skulle vara knuffad, tillbakasatt, trampad och
tillintetgjord. Han var så förtrogen med denna tanke,
att när föräldrarna efter tjugu års äktenskap fingo
sin andre son, tog Per saken nästan lugnt, när
han upptäckte, att denne andre son blev lika
avhållen och omhuldad, som vad han själv blivit
slagen och fått slita ont. I alla händelser fann han
saken naturlig och alldeles som det skulle så vara.
Ensam, som han var med sig själv och sina
funderingar, gick Per och såg på, hur allting
utvecklades omkring honom, nästan som om han
själv varit oberörd därav. Lars Olsson lekte och
smektes med den yngre brodern, som Per aldrig
fått leka eller blivit smekt. När pojken växte upp,
fick han gå med på åkern, han som de andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
