Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vagnshjul hördes på vägen, gick Per bort över slätten,
steg över gärdesgården och gömde sig i skogen,
till dess att vagnen rullat förbi. Folk sade, att
han var konstig, men huru han blivit konstig, hade
de flesta för länge sedan glömt. Ty Per var nu
femtio år gammal, och hans fader levde ännu.
Så hände det en sommardag, att Per
upptäckte, att han behövde kupa sin potatis och att
han borde köra sten för att fylla ett par hål, som
kommit av ålder i byggningens stenläggning.
Han stod och stirrade på detta hål i stenläggningen,
och han kom att tänka på att han icke
hade ens en häst att köra efter några stenar från
skogen. På gården fanns gott om hästar, och
Karl Johan begagnade dem.
Hur Per fick mod att utföra en sådan handling,
är icke gott att säga. Men en dag gick
han hem till brodern och bad att få låna hästarna.
Han möttes av ett hånskratt, men han försökte
att stå på sig och bad brodern en gång till. Det
blev ett långt samtal dem emellan, och samtalet
slutade med att Per fick gå sin väg med
oförrättat ärende.
Men nu inträffade det allra besynnerligaste
av allt. Det var nästan, som om Per i en enda
handling velat uttömma all den opposition, som
grämelsen fött på botten av hans förskrämda
sinne, och en natt stal han broderns hästar för
att kupa sin egen åker och köra sin sten. Brodern
upptäckte tilltaget, och han lovade Per alla
världens olyckor, om han gjorde om sin bragd. Men,
när ett par nätter hade förgått, kunde Per ej
hålla sig längre. Åter fångade han in broderns
hästar i hagen och åter körde han dem svettiga
och trötta, till dess att dager vart ljus.
Så länge natten varade, kände sig Per djärv
och kry, och han var till och med stolt över sitt
dåd, ja, han var stark i känslan av sin rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
