- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
51

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enstöring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brodermord stilla snyftande på knä vid liket, till
dess att främmande händer grepo honom och
förde honom bort.

*     *
*



Så passerade händelsen ute på landsbygden,
och nu skulle rättvisan taga hand om den farlige
mördaren, vilken på det urtima tinget fördes in
framför domarbordet och följdes av alla de ögon,
som, fasande för hans brott, fordrade straff över
mördaren.

Han stod vid bordet och hörde på alla de
underliga ord, som sades och vilka han icke
förstod. Vittnen kommo fram, och hans ögon stirrade
på de talande, som om han väntat, att någon
skulle hava något att säga till hans försvar. Men
målet gick sin gång, och av allt vad Per kunde
fatta, drog han den slutsatsen, att han på
förhand var dömd och att ingen skulle få reda på
annat, än vad man kunde se för sina ögon, och
det man kunde se var ingenting annat än just det,
vilket Per själv omöjligt kunde fatta: att brodern
var död och att han själv hade dödat honom.

Med händerna hopknäppta över bröstet stod
Per framför domaren. Han visste, att nu var
allt sagt, som sägas kunde, och nu skulle domen
falla, domen, som beseglade den olycka, vilken
legat över hela hans liv. Han stod och vred sina
hopknäppta händer, som om han velat draga dem
från varandra men icke kunnat, och åter såg han
sig om, som om han väntat hjälp från någon,
hjälp från Gud eller människor, hjälp, som icke
kom.

Då ljöd domarens röst:

»Har den anklagade något mera att säga?»

Åter såg Per sig om, och i förtvivlan kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free