Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Knut kände sig lugn. Varje tanke på hans
barn hade försvunnit. Han var så viss på sin
lycka, att han tyckte sig kunna hoppa över det
förflutna som ingenting. Han sköt undan varje
tanke därpå. Inte var det värt att komma med
detta nu, innan hon ens givit ett svar. Och hand
i hand kommo de förbi kyrkogårdsmuren igen,
upp på stora landsvägen och fram till den stora,
svarta porten, som ledde in till Olsons gård.
Omkring dem föll skymningen allt tätare. Ur de
små fönstren lyste här och där ett blekt ljus,
som tindrade långt bort över den mörka, tomma
slätten.
Emma tog honom i hand, innan hon gick in,
och ingen av dem sade något. Men två dagar
därefter visste hela byn och Knut också, att Emma
och han voro fästfolk och skulle gifta sig, när
vintern var förbi och han kommit tillbaka från
Amerika för att hämta henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
