- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
76

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som inte är dålig, gjort något ont, så är
det just därför, hon bäst behöver en annan. Och
nu ber jag dig, Emma, fast du skrev så hårt
till mig, att tänka på det här en gång till och
minnas det, att om jag här brutit mot dig i
detta, så kan det göras gott igen. Men om du nu
stöter mig bort, så kan det aldrig göras gott.

Och jag kan aldrig tro, att du fasthåller
vad du skrev. För då gör du oss båda olyckliga
för hela livet.

Jag tänker alltid på dig både dag och natt
och förbliver din vän

                                        Knut Bloom

Emma lät brevet sjunka och såg sig tyst
omkring. Ljuset i lyktan flämtade för draget
och kastade ett matt, darrande sken på det kvistiga
golvet, in under taksparrarna, upp mot
tegelpannorna, på kistor, gamla kläder, en
sönderskruvad vävstol, som stod i ett hörn, och utför
trappan med de smala, lutande trappstegen.

Hon skakade på huvudet, och de små läpparna
slöto sig fast mot varandra. Den första känslan
av skrämsel hade vikit för länge sedan och
lämnat plats för eller kanske rättare helt
naturligt förbytts i en annan. Det var henne alldeles
klart, utan att hon egentligen kunde säga varför,
att hon icke kunde tillhöra Knut. Hon hade
givit sig åt honom i den tanke, att hon för
honom icke blott var, utan även varit den enda
kvinna i världen. Ty hans ungdomskärlek till
mostern hade hon omedvetet reducerat i sina
tankar, till dess att den endast hade utseendet
av ett flyktigt tycke, som aldrig kunde hava
anspråk på att kallas för kärlek. Hon hade
skjutit hela detta förhållande undan i sina tankar,
så att hon aldiig sett det klart, sådant det var,
och med äkta kvinnlig inkonsekvens kom hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free