Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg staden bliva allt tydligate, urskilde kyrkan
med dess runda, rådhusaktiga form, slottet med
dess vallar och till hälften ramlade tom, lasarettet
med sin hoptryckta fasad, den långa raden av
ljusgula magasin, vilka se ut, som om de dragit
ned huvudena mellan axlarna och hade tråkigt,
och slutligen såg hon, när de svängde innanför
hamnarmen, båt vid båt, som låg invid kajen,
och i båtarna gubbar, gummor, pojkar och barn,
som sålde fisk, vilken de hämtade upp ur tunnor
aller fran bottnen av båtarna, seglen fladdrande
lösa för den lätta morgonbrisen och båtarna,
som skrapade med fören mot kajens stora
murstenar. På stranden var ett vimmel av folk,
fruar, som gjorde uppköp, flanerande ungherrar,
hundar, som sprungo nosande omkring, pigor,
madammer, arbetskarlar och arbetsåkdon.
Emma kände sig icke lugn. Det var som
om marken brände under hennes fötter. På
kvällen gick Lübecksbåten, och ända till dess satt hon
hemma hos den gamla fastern. Ett knyte kläder,
som hon tagit med, hade hon låtit stå i en bod
nära kajen.
När kvällen kom, gick hon ut. Hon sade
sig skola gå ner för att titta på båten. Den
väntades klockan sju, men kom först en kvart över
åtta. Emma smög ombord och dröjde under däck,
till dess att hon hörde rasslet, när linorna kastades
loss, ljudet av pipan och det dova, knackande
bullret av maskinen, som sattes i gång.
Då gick hon upp på däck och ställde sig vid
relingen. Länge stod hon i skymningen och såg
ut mot havet, som låg framför henne, och där
södra uddens fyr glänste fram som en ljus prick.
Hon andades fritt, och i nattens stillhet tog hon
farväl av hela det liv, hon lämnat, och hon kände
att den dag som kom, kom med ett nytt liv,
kanske icke så glatt, men ljust, varmt och rikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
