Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidnings-Kalle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anställa razzia bland stadens hundar, än vad
Kalle gjorde å sina egna.
När han var ute på de expeditioner, vilka
vid denna årstid voro hans bästa inkomstkälla,
behövde han bara med tidningspacken under
armen gå utefter en ej alltför folkrik gata. Och
när han då mötte en hund, låtsade han, som
om han känt sig manad att smeka hunden. Ifall
den fyrfota individen vid detta tillfälle morrade,
så lät Kalle honom passera. Men morrade han
inte, så stannade Kalle, tog upp en sten från
gatan, spottade på den och kastade den framför
sig. I vanliga fall sprang hunden icke efter stenen,
men han stannade för att inleda bekantskap. Kalle
låtsade om ingenting, klappade hunden ett par
gånger på huvudet, såg efter, om han hade
skattemärke, samt avgjorde i en handvändning
halsbandets soliditet och sannolika värde, upphävde
sedan några visslingar, som äro högst obehagliga
för människor, men som utöva en underbar
inverkan på hundar, samt slängde därefter fram
utefter trottoaren, upprepande sitt vanliga:
»Söta, beskedliga herrn, köp en tidning! Det
står om sista mordet och bankskandalen.»
Att han så där mitt på dagen högst sällan
kunde få sälja en tidning, det visste han mycket
väl. Han upprepade sin läxa endast med hänsyn
till en poliskonstapel, vilken nyss kommit fram
bakom ett gathörn, och sedan han med en
obesvärad uppsyn lyckligen passerat denna hotande
fara och i ensamheten roat sig med att räcka ut
tungan bakom hans rygg, knuffade han till en
käring, som bar på en korg, bad henne »gå på
h—e och inte på orätt trottoar», samt visslade
därefter ännu en gång.
Hunden kunde naturligtvis inte begripa, att
den, som nyss klappat honom och velat narra
honom att springa efter en sten, så plötsligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
