Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, han hade väl inte det.»
Jan Anders såg bort i väggen och teg en
stund.
»Men si för mig var det nog bra», sade han,
»för si jag fick köra efter ve’n, som låg bort i
skogen.»
»Det var ju bra det», sade Lars Anders.
»Det var inte så bra heller», sade Jan Anders.
»För vi hade frusit i två da’r, innan vi fick
hem ’en.»
»Varför har ni inte farit efter’n förut då?»
sade Lars Anders.
»För det var ingen väg», sade Jan Anders.
»Ja, men ni kunde väl skotta väg», sade Lars
Anders.
»Nej, si det kunde vi inte», sade Jan Anders.
»Varför det då?» sade Lars Anders.
»Jo, si, för de andra bönderna hade också
sin ved ute. Och di kunde ju skotta lika väl
som jag.»
»Ja, det kunde de förstås», medgav Lars
Anders.
»Och hade jag skottat, så hade jag liksom
varit dräng åt dem», sade Jan Anders.
»Det är ta mig fan sant», sade Lars Anders.
»Var så god, här har I kaffet», tyckte Brita
Stina och ställde koppar och kanna på bordet.
»Brännvinet får I hämta själva.»
Det tyckte gubbarna var redt sagt. Lars
Anders tog fram brännvinet, och de togo en gök,
och de togo två. Och när de hade fått den
andra, började de att känna sig livade.
Men då drog Jan Anders fram med sitt
egentliga ärende.
»Jag här kommit hit, för att vi skulle få
talas vid om den där gärdesgård’n», började han.
Det var en särskild historia med den
gärdesgården. Lars Anders och Jan Anders hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
