- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
129

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lars Anders för allt möjligt både likt och olikt.
Han drog sta’ med tjuvmjölkningen igen, och
Lars Anders började på att tala om tjuren.
Karolina kom med och satte i att skrika, så det kunde
höras lång väg. Och flickan började storgråta.
Ty det var inte långt ifrån, att gubbarna hade
tagit till att slåss igen. Lars Anders rev till sig
mössa och käpp och gick i vredesmod sin väg.
Och så var det slut med det frieriet.

Men den, som var mest rasande för den
historien, det var Lars Anderses pojke! Han
kunde inte begripa, att han inte skulle kunna få
gifta sig, för att fadern gick och ställde till gräl
med Jan Anders för rakt ingenting. Och hade
han haft något att komma med, så hade han gift
sig ändå, utan att fråga far eller mor.

Dessutom var han förargad på den där
gärdsgårdshistorien. Ty så fort han kom ut i bygden,
tyckte han, att folk tittade på honom för den där
usla historiens skull. Och han skämdes för de
gärdsgårdarna, som om han hade byggt dem båda
två själv.

När det därför gått ett år, så började han
fundera på, om han inte skulle kunna göra något
för att befrämja giftermålet. Han hade nog talat
vid Lars Anders, men fadern ville inte höra på
det örat. Han sa’ som så, att när han var död,
kunde sonen göra som han ville. Men så länge
han levde, skulle ingen komma och säga, att hans
son var gift med Jan Anderses dotter. Men då
hittade pojken på, att han skulle tvinga fadern,
och en vacker dag tog han yxan och gick ut i
skogen.

Lars Anders undrade, vad pojken skulle göra
med yxan ute i skogen, när de inte hade något
att hugga. Han gick efter för att se, vad sonen
skulle taga sig till. Och när han kom opp på
backen, fick han se pojken, som stod med yxan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free