Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Huru tjugu man fångade två valfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huru tjugu man fångade två valfiskar.
Det gick till på ett underligt sätt. Och det
skulle aldrig ha gått, om det inte hade funnits
kvinnor på platsen. Ty kvinnor kunna
åstadkomma de allra mest underbara saker, bara det
finns karlar, som de kunna sätta fart i. Ensamma
duga de inte till mycket, de heller.
Det var i de första dagarna av september, och
sommargästerna i skärgården bodde flerestädes
ännu kvar på sina villor. Ty årstiden var vacker
och varm, och ingen längtade in till staden.
En afton kommer fiskaren Söderberg hem
till sitt och går rätt upp till fru Öman, som hyrde
av honom. Fru Öman var en fyrtioårs änka,
vänlig, glad, praktisk och hederlig. Hela trakten
ansåg henne för självskriven hjälpreda vid alla
möjliga påkommande behov, och var det något,
som ingen annan begrep, så skulle hon reda ut
saken. Därför gick nu Söderberg i sin stora nöd
och förskräckelse upp till fru Öman.
Söderberg var alldeles vit i ansiktet, när han
kom in, och han stannade nere vid dörren, utan
att kunna säga ett ord.
»Vad är det?» sade fru Öman och steg upp.
Hon hade lampan tänd och satt och läste.
Utanför låg fjärden i skymning, och de buktande
stränderna bildade fantastiska figurer. Månen
hade ännu inte gått upp. »Vad i all da’r är det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0132.html
