Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru tjugu man fångade två valfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fötterna av bara iver. Men Lars gick fram och
tillbaka på bron nere vid sjöboden och svor ideligen.
Det vill säga han försökte att svära för att på
något sätt utfylla vänttiden. Men han lyckades
icke få fram ett enda begripligt ord. Anders
svor med. Kort, tvärsäker, röd och fryntlig satt
han på en upp- och nedvänd gammal båt och
valkade bussen mellan tänderna, medan han allt
emellanåt för att fördriva tiden spottade svart.
Och ett stycke därifrån stodo Larses drängar,
Per, Gustav och Olle, för sig själva. De hade
dragit ned en gammal räfflad kulbössa, som var
försvarligt laddad, en oerhörd stör, på vilken
var fastsatt en skarpslipad spets, flera yxor och
diverse andra lämpliga eller olämpliga
anfallsvapen. När fru Ömans båt lade till vid bryggan,
utbytte man under tystnad hälsningar. Det var
en underlig grupp, som stod där och tittade ut
över havsytan.
Solen hade nyss glidit upp över skogsranden,
och långt utåt havet till syntes en tjock
molnvägg som stängde utsikten. Vågoma krusades lätt
av den första morgonbrisen, som börjat kasta
sina lätta, hastiga pustar bort över den blanka
vattenytan, där nu små krusiga vågor trillade
över varandra i munter lek. Borta mellan skären
gav dimman mera vika, och solen blänkte klart
och kallt fram genom glittrande sund.
»Nå, hur tänker Söderberg göra?» sade fru
Öman till sist. Hon kände till folk och ville ej
brådstörtat egga upp karlarna, fast hon i sitt
stilla sinne hade beslutat, att jakten nog skulle
bli av. Det skulle hon vara kvinna för.
I detsamma syntes bara ett par famnar från
land något mörkt, som vältrade sig på vattenytan,
och efter en stund sköt en kort vattenpelare
rätt upp i luften.
»Vad vi ska göra?» sa’ Söderberg. »Ja, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
