Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru tjugu man fångade två valfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kastade en rännknut omkring stången samt gav sig
sedan till att hala och dra, allt vad han orkade.
Men då blev det en annan dans, än Per
Gustav hade drömt om. Han hade trott, att han
skulle kunna sätta fast linan vid en årtull och på
det sättet ro och hala fisken i land. Men det blev
annat av. Knappt kände valen, att det drog i
stången, som med sin hulling hade säkert fäste
i dess kött, förrän den tvärt dök mot botten.
Och han hade kraft att dra med. Det fick Per
Gustav erfara, »där han röd i ansiktet och med
vidöppen mun, utan att kunna få fram ett ord,
stod och höll i linans båda ändar, som om han
setat på en hövagn och hållit i ett par oxtömmar.
Ty det bar av med båten för hundra hakar. Per
Gustav höll i, så att linan skar stora märken i
handlovarna, och han skrek ptro-o-o-h av gamla
vanan, allt vad han orkade. Men det hjälpte inte.
Båten sköt fram genom vattnet, så att fören dök
ner, och vattnet stod som skum på båda sidor om
relingen. Fisken var starkare än Per Gustav.
Han drog av med både honom och båten, och
en sådan färd hade Per Gustav aldrig varit med
om. Fisken var alldeles vettskrämd, och den
bar i väg rätt bort emot bryggan, vid hemmets
strand, och när den kom dit, så satte den av
in i sjöboden, där den blev liggande och slog
med stjärten och vältrade sig, för att den ej
kunde komma ut igen. Och hela vägen måste
Per Gustav följa med, röd i ansiktet som en tupp
och utom sig av fasa. Och det förargligaste av
alltihop var, att så länge han var inom hörhåll, så
förföljdes han av de andras skrattsalvor. Ty
Lars skrattade, och den andre drängen, Olle,
skrattade med. Och Söderberg skrattade, och den
lilla hjulbenta Anders skrattade, och Fru Öman
skrattade, och unga fröken skrattade, så hon
skrek. Och alla de andra karlarna, som kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
