- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
152

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra människor. När jag är ensam, kan jag
vara alldeles som förtvivlad ibland, men bara
jag kommer ut med andra, är det, som om det
blåste bort. Och därför tycka alla människor, att
jag är en så’n glad och livad själ. Och börjar
man en gång att bli ansedd för det, så är man
tvungen att hålla på. Nåja, min barndom var
just inte någonting märkvärdigt. Jag gick hemma
och hjälpte te med litet av varje och gjorde
ett par dagsverken på herrgår’n ibland. Det är
för besynnedigt, när jag nu tänker tillbaka på
det här gamla. Vad jag väl kommer ihåg min
konfirmation.»

Han darrade plötsligt på rösten och kastade
sig tillbaka i soffan. Han fick tårar i ögonen,
och hans ansikte fick ett alldeles obeskrivligt
uttryck av något, som jag skulle vilja kalla för
godmodig fromhet.

»Om en människa någonsin har stått ren och
skär inför sin Gud, så gjorde jag det i den
stunden. Jag grät som ett barn, och något så
skönt har jag aldrig upplevat. Jag minns så väl,
hur jag var klädd: i en svart rock, som var köpt
för två riksdaler utav en gammal bonde, en rosig
väst, som jag hade fått låna utav en dräng, och
ett par gamla byxor, som jag hade förut. Och
så hade jag min fars gamla hatt, som vi borstat
opp, och en ljusgul halsduk.

»Och på eftermiddagen minns jag hur jag
var ute och satt i backen, som låg på andra
sidan skogen en bit ifrån stugan. Och där såg
jag på solen, som sken ner mellan granarna,
och på den mörka mossan under träna. Och
då kom den där sköna känslan över mig igen,
och i desamma så grät jag. För jag kom att
tänka på, att vi inte hade så mycket som en
brödbit i huset, och att jag knappt fått något
till middag. Min gamla mor grät, när vi kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free