Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fem kronor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fem kronor.
Stranden var öde. Icke ett träd, så långt
ögat kunde nå. Kort gräs växte på den magra,
sandiga grunden. Himlen var grå med stora,
drivande skyar, och havet välte i tunga slag in mot
stranden.
Huset var litet, grått och förfallet med två
fönster och alla rutorna skiftande i grönt och
blått. Skorstenen satt på sned, och staketet kring
trädgårdstäppan var prytt med mässingsbitar,
minnen av ett strandat fartyg, vilket Lars Anders
varit med om att rädda. Två barn lekte på
gården med kalkstenar, som de krossade i bitar
och byggde ladugård av.
»Tror du far kommer hem?» sade flickan och
såg upp mot brodern.
Pojken stötte mössan upp i pannan, spottade
långt ut, som han sett fiskarna göra, och såg bortåt
havet: »Ja vars, vad han gör. Han kan sköta
en båt, han.»
Två mil öster om Öland ligger ett grund,
där befolkningen fiskar sill. I gott väder kan en
karl segla dit ensam och till och med ligga ute
där över natten. Men mot hösten är det allt gott
att vara två. Då kastar stormen vågorna alldeles
lergula upp mot den långgrunda stranden. Det
finns ej en fläck utomhus, där man är skyddad
för blåsten, och en natt behöver man aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0166.html
