- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
191

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I gamla dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obundna av lagar och förordningar, starka i begär
och fria i handlingar. Ut till dem for ingen
länsman, och prästen kom icke dit mer än två
gånger om året. Det var vid vårtiden, när isarna
lossade, och om hösten, när det stora
vinterväldet började sin stränga regering. Därför hade
de sina egna lagar, och över denna samling
av omkring sjuttio människor, män, kvinnor och
barn, vilka togo sin näring av havet och bodde
mitt i dess vilda ensamhet, rådde en nämnd av
fem män, vilka voro ett slags sedernas väktare
och utkrävde böter, dömde i tvistigheter och
pålade skatt. Och denna nämnd ägnades en
vördnad, vilken icke kommer alla regeringar till
del. Dess domar voro utan vad, och dess
befallningar åtlyddes, som när människan böjer
sig för naturens egen tvingande nödvändighet.

Men någon fyr fanns där icke då. Mörkt,
lågt och osynligt för seglaren, som spejade efter
inloppet, låg det långa skäret, dolt bland
skummande bränningar. Och den befolkning, vilken
bodde där, var lika underlig som dess
boningsplats. Den älskade havet och dess faror, det
fria, obundna levnadssättet, där man ena dagen
vågade livet och den andra latade sig, ena dagen
arbetade, så att kroppen av utmattning sjönk
i en dvala av sömn, vilken intet kunde rubba,
under det man den andra åt och drack, till dess
ruset kom och förvandlade den lilla gråa klippan
till en tummelplats för den vildaste backanal.

Dessa människor fruktade på sätt och vis
den inre skärgårdens befolkning, liksom denna
icke utan en viss skygghet betraktade dem. När
dessa havets barn kommo inåt skärgården, vare
sig för att göra några uppköp eller för att
begrava någon död, nalkades de varje främmande
med en försiktighet, som om de i varje
ögonblick fruktat någon dold fara. Deras uppträdande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free