Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lena.
I tror inte, att jag vet, hvarför I är så arga
på far min? Jo ni, jag vet det. Och jag kan
tala om’et också om jag vill.
Karolina.
Hvad säger hon?
Jan Anders.
Vet du af, att du talar till gammalt folk?
Lena (salter stäfvan ifrån sig).
Minns ni, när ni var statare på herrgå’n och
bodde i samma stuga som vi? Jag var inte större
då än som så. Men jag minns’et ändå, som det
var i går. För vi hade hvar sin drickestunna som
vi skulle samsas om, och de stod i källarsvalen.
Och för hvar eviga dag kom mor min och sa’: Jag
kan inte begripa, sa’ hon, att vån dricka tar slut
så fort, och deras räcker mycket längre. Minns I
det? Vi åt ändå i samma kök. Och en dag hade
mor min varit först ute efter dricka, och då passa
hon på och fäste en knappnål under svickan till
drickestunna. Ja. Och så gick I, Karolina, ut och
kom tillbakers med halfstopet fullt åf dricka. Och
Jan Anders skulle ta’t till munnen. Men som han
drack, så blef han så ful i syna som en kalkon.
För han hade satt knappnålen i halsen. Och se’n
dess har I varit som vargar efter oss. I har knuffat
mig, när jag var liten, och skurit åf seldonen på
hästen. I har sparkat våran katt och plockat
bränsle i vår skog. I har gjort allt ondt, som finns
på jorden för att äta ut oss och skämma oss inför
andra människor. Och nu kommer I och ljuger
ihop det här sista också. Jag vet nog, hvem som
är tjufkona, och hvem som skulle ha länsman på
sig, och hvem som skulle skjutas med salt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
