Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 & 3 - 8. Svensk Litteratur - 6. Grundläggning til Metaphysiken för Seder, af Immanuel Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Sj
fjelfyva förnuftet? — Skulle ej då deraf fälja at
moralitetens begrepp måtte nödvändigt :utftråckas
något långre ån til blotta förnufts.lagarne? at re-
geln för gerningarne måfte omfarta åfven vålvil-
jans fordringar? -(icke derföre blinda, begrepps=
löfa , fkillda ifrån förnuftet eller ftridiga dermed)
ät alla få kallade pligter emot andras finge deris
genom åndamål i mennifkolefnaden , eller i, hvilz
ken yttre krets af verkfamhet hvari förnuftiga vas
relfer må befinna fig? at åndteligen förnuftsrätthes
ten, i följd deraf. intet blir annat ån wvälviljans.,
gödhetens ordning ? och at defs förbindande, kane
ke bårtre fagt, förmående kraft, måte hårledas
icke enflamt från förnuftets fordringar , utan från
enlighetens nödvåndighet med begge; deffa hos
mennifkan våfendtligå egenikäper? = i
Bevifet at vålviljan år i mennifko+ naturen en
" verkeligen få. beskaffad :egenikap , borde nu följa.
Jag år vifs åt det icke gifves. någon philofophifk
fanning antagelig af en ftrångare bevisning: Den
forde ockfå finna fit rum någonfådes; Hår fkulle
den blott leda til en vidlöfrighet fom. afiägsnade
mig från mitt egentliga åndamål, det, at våcka
pröfningen , icke at vederlågga. Til detta nårva=e
rande åndamål tjena följande få anmerkningar,
fom jag förmodar, tilråckligen: ;
1:o Förena det kallafte hjerta och det tanklö-
fate hufvud ; afdrag blott det kanfke rådande be-
gåret til egna finliga fördelar : det ikall altid återa
få en benågenhet, en vilja til medvarelfers våly
. en ganfka fjelfrydlig afiky tör egennytta, orättvifa,
förtryck, få fnart de ar andra emot likar utöfvas.
Denna benågenhet och denna arfky, hafva de hos
en fådan mennifka deras grund i någon blödighet
eller någon blott förnuftstordran? Vifferligen ej.
Den farka finneskylan år icke blödig, och NA
te
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
