Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 & 3 - 8. Svensk Litteratur - 6. Grundläggning til Metaphysiken för Seder, af Immanuel Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(ty denna beror af organifationen ) dock til vår
fendtligheten? -Snillet; minnet , qvickheten åro fås
lédes olika hös mennifkor; men det egentiiga för.
nuftet år det famma hos alla, Fromheten, medlis
Jandet, blödigheten ”&ro” föränderlige "efter kroppse
lynnet; men ’vålviljan, godheten (i deras rätta
mening förftådda) åro från mennifkonaturen oåt-
fkiljelige. Man må lika få liter förblånda’ dess
fa med et låttrördare finnes affe&er, fom” för
nuftet med ’et. qvickare fnilles lifighet, ’Geniet
och fromhetcén , kunna finnas och €j finnas: för.
nuftsgåfvan och vålviljan utgöra väfendtliga egens
fkaper af mennifko.finnet, och defs tvenne fäms
manfåtrände grundförmögenheter. "Om: deffa ans
merkningar icke ovederfå gligen bevifa en vålvilja i
mennifkofinnet, ’åtfkilld ifrån kroppslynnet, torde
de åtminttone böra gålla framför det obevita före
nekandet deraf.
Man (kall invånda emot alt detta, at godhes
iten, vålviljan, om de ån. urfprungligen finnas hos
mennilkan och hos alla varelfer af högre ordnin.
"gar, utgöra de likvål til deras natur blotta kånflor,
celler en vifs blind ’Böjelfe, fom behöfver förnufs
tets Öga för at ej förvilla fig, och at regeln förp
våra moralifka pligter fåledes altid blir liggande
i förnuftet. Jag fvarar dertil at om få ån vore, bes
Kålla deffa pligter likvål altid deras åndamål i mens.
snikolefnaden, få fnart vålviljan år en i mennilkos
naturen urfprungelig egenfkap, med hvilken en.
ligheten af hennes verkfamhet nödvåndigt måla
förutfåttas til moralitet. Och detta år hufvudlaken,
Hvem har för Öfrigt någonfin påfått at vålviljän vo.
re i utåfningen åtikiljelig från förnuftslfynen af mens
nifkors råtta vål, råtta fållhet? År det för at ej bis
tråda hvarandra fom natiren förenat begge deffa
egenfkaper? Men hvad jag tror kunna påtå, och
hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
