Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 & 3 - 8. Svensk Litteratur - 6. Grundläggning til Metaphysiken för Seder, af Immanuel Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gersora 143
detta fublima; metaphyffka fnille; mender fMladnar
den sockfå, der är defs gräns.; När den ftore Kö-
nigsbergika. Philofophen »derutöfver- tillägger, at
deffa smaäximer , fåfom: grundade isblott det rena
förnuftet, och fåledes’ Utan alt beroendecafi erfas
renheten, icke heller: kunna hafvar något af erfa:
renheten gifvit ändamål; när han derafivfutar at
det ablfra& förnuftsrätta, enlamt utgör tillika med
regeln, för moralilka gerningar, äfven deras förbins
dande .grund; när han påltår at det välendtliga
af all pligt ligger i: blotta lydnaden för makimer.
pa, utan minita affeende på hvad fom af deras ans
vändning följer, eller tj;följer ; och at: denna för-
bindelfe vore lika: florslika gällande, om än hela
vår natur befunnes på et deremöt shridigt. fätt ins
rättad : då tilltår jag at dagsljufet likafom undan:
viker för mina ögon; jag trer: mig fe honom fväfs
vande i en rymd der: ’jag fkönjer frälen af hans
fart utan at kunna följa den, och jag nödgas för
ka, fom dufvan i floden; en qvift fom ger grund
at hvila på; ickecat jag ju rätt väl infer hans
fytem, men ännu en gång, jag fer icke fannin-
gen deraf. ; |
Är det verkeligen’ fant at de begge anförda
maximerna ; fådane fom vi känne dem; och efter
det fätt hvarpå vi komme til kunfkapen derom,
hafva deras grund aldeles utom erfarenheten? Aue
tor påflår det. Må vara, Det är blott förundrans:»
värdt, huru de gerningar fom af dem: bjudas, i
fådan; händelfe likväl tyckas förutfätta det fullkoms=
ligafte begrepp om mennifkors gemenfamma: väl i
dels ypperita fammanfättning. För min del tyc-
ker jag mig komma til juft de famme abftra&a
lagmaximer, få fnart jag föker at förena hvar och
ens enfkilda fällhet under den: möjeligaft allmens
ar förefkrifts Derigenom påftår jag dock ej at
S för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
