Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 & 3 - 8. Svensk Litteratur - 6. Grundläggning til Metaphysiken för Seder, af Immanuel Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
vore det än en verkelig varelfe åtfkild från våra
finliga föreftälloingar > få fkulle ändå intet under
föreningen med en finlig varelfe, det vil fäga hos
et dubbelt jag, et jag af tankelagar och af känflos
behof, defs blotta rätthet kunna blifva det enda
fyftemålet , men väl tjena at förena beggess til et
fammanflämmande: ändamål af rätthet och väl. Och
fådan befinner lig, få långt mit förfånd räcker at
fe, verkeligen naturens inrättning med ofss
Fvad fåledes angår deffa allmenna maximer,
fom utgöra förnuftsgrunden för all pligt, och hvils
ka Autor tillägger en abfolut förbindande kraft;
men abflolut , förbindande, derföre endaft, at de
fkola finnas i det rena förnuftet, fkilldt ifrån all
erfarenhet ,. och fyfta på aldeles intet, ändamål af
mennilkolefnaden ; få underlår jag mig tro at Au- -
tors, metaphyfik torde häri komma at, med tider-
nas längd, undergå någon förändring. Sedan den
rättvifafte "beundran för hans ftora och fällfynta
fnille lämnat rum åt et längre efterfinnande » tor
de man. väl finna nödvändigheten at ej aldeles öf-
vergifva det mindre uphöjda, men derföre ’ej
mindre tilförlåteliga förnuftet. Kan hända fkall
man då fäkraft infe > buru vida de-hafva någon
grund, eller, ej; deffa följande meningar , hvilka
jag åtminftone för min del, anfer fåfom ännu
ovederlagda fanningar : l
At det abfira&a förnuftet med hela defs lags
fliftande vilja, (om det har en fådan) intet förbin»
det en ovilkorligen fällhetsfökande varelfe genom
något annat än dels egna ändamål.
At perfonligheten hos mennifkan, efter hvil
ken alt närvarande ändamål måfte dömmas, icke
beftår i blotta tankegåfvan, än mindre i viffa tan«
keformer, ehuru ofkiljaktiga från alla förnuftiga
välenden, utan i hela farmmanfattningen af defs
KR 3 när»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
