Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 & 3 - 8. Svensk Litteratur - 6. Grundläggning til Metaphysiken för Seder, af Immanuel Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buden, få långt fom nemligen detta lägre väl kan
få tilhopa med finnets högre och mnödvändigare
lyckfalighets ; N ÅG
Man Ter vidare at natur-ändamålet böjer fig iftån
den lägfta finliga njutning fom kan förenås med
ordningens "bud; ända upp tu den invertes njuta
ningen af moralifk fullkomlighet, hvilken progres-
fon” tycks ’bänvifa på en ännu bögre dellination
med mennifkovarelfen är denna närvarande.
Men hvad man i fynnethet torde finna af förs
fegående teckning, och hvad’förnämligaft förtjenar
apmerkas, det är at aldrig mennifkan med ingen
avnaån egenfkap än förnuftet, fkulle’ upfylla hela
denna moralilka plan til föllkomlig eulighet med
vHäturändamålet. Sjelfva” den flränga rättvilan , få |
enfamt ’ beroende hon fynes vara af förnufts-la-
garne, fkulle fvårligen få endaft genom dem, fin
fulla utöfning, än mindre fkulle blotta förnufts-
» buden til välgörande (om fådana kutride finnas utan
"ändamål til väl) i deras ’abllracta tomhet från all
verklighet, | blifva tilräckligt :förmående. Hvil-
ken anhan egenfkap finnes då hos mennifkan; fom
jemte förnuftet, fvarar emot den lItora möralifka
patur-planen ? Jag har redan i det föregående fökt
vila det. Det fynes mig omöjligt at en blott för- |
mell grundfats, fkulle vara bär tilväcklig; aomöjs
ligt at ingen princip i mennifko-finnet fkulle fvås
ra enidt ”Helfva faken och" verkligheten, likafom
den förta emöt fättet och ordningen. Begge fy-
mås mig af högfta nödvändighet, begge målte vå
rå väfendtliga hos alla förnuftigt verkfamma varel-
fer; och gemenfartma med alla bögre eller lägre
Eretfar deraf;’ OcKkfå finnas begge hos mennifkan.
Emöt det materiella af den moralilka gerningsords
yr TVåra lydeligen fjelfkärleken och, välviljan ,
emöt det formella, förnuftet, Sjelfkärleken är til
fin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
