Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 & 3 - 8. Svensk Litteratur - 6. Grundläggning til Metaphysiken för Seder, af Immanuel Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fre 171
en fubjeGif rörelfegrund ; vare fig fjelfva rätthe.
tens förrråfflighet, eller nyttan för henne fjelf, el.
ler de vålgörande följderna för amdra? Och nu
denna fubjetiva vilja, hvad år det fom. gör
den til. moralifk? En enda fåk: den fjelfkåne
da, den, af egen drift, åfyftade- öfverensftåme
mellen med ordningen för väl; det vill fåga Öfs
werensftåmmellen med, på en gång, förnuftet och.
godheten, Förft genom denna förening, blir då
förnuftet moraiifkt. Der affigten på vål begyns
ner, der fört begynner då åfven det moralis
ika, eller fom Autor kallar det, pra&ifka förnufe
tet: I alt öfrigt år dec en blott tankeråtthet. Men
hvar fkall jag då finna i verkligheten denna rena,
lagstiftande , af alla åndamäl i erfarenheten obee
roende, och fåledes från all fubje&if grund aflöne
drade, moralifka förnuftsviljan? Jag finner med
låtthet fjelfva de allmenna förnuftsbegreppens: rige
tighet: men. detta år ännu icke någon vilja, ånnu
mindre någon moralifk vilja, Jag finner i mennis
fkofinnet ett fållhets bebof; at handla i tillåmps.
ningen enligt med fin egen naturs förtråfflighet:
utom denna enlighet intet finnesbifall; ingen tils
fredsfålleife; den vilja fom deraf uppkommer,
år: vifferligen moralifk;. men hårleder den fig ej
helt och hållit från fubje&iva orfaker? Och kan
någon vilja hafva andra ån fådana?
Månne det intet år naturens måtterftycke at
-hafva fate våra fubje&iva beftimmelfe . grunder i
den. fullkomligafte motfvarighet til den obje&iva -:
rättheten? Hvartil behöfs då hos mennifkan det
metaphyfifka machineriet af en dubbel varelfe, högre
och lågre; befallande utam alla åndamål af til -:
lämpning, och lydande utan alt affeende der-
par i
Når
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
