Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - 2. Djurkretsen. Saga (Poëme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ga 15
Strålar blixtra kring. din pannaj
> Men är du fäll?
O! hvad båtar, at du äger
Styra verldens Dag och Qväll,
Om dig ingen känfla fäger -
At du är fäll?
Kan väl en af Jovis Söner
Vara flägt med klippans häll?
| Nej — Så bör då mina böner:
Kom at bli fällt:
Så fjöng hon, Jag är vifs, at här på jorden mången
ej fins — om icke född med boptryckt ögonlock ,
med korkad ör-canal , och fibrer af en Stock ——
fom icke gifvit fig.i hennes giller fången:
hvad under då, om Phoebus ock
var litet menfkja denna gången?
> Bekännom det: han tvekade — men kårt =
| rätt kårt , åtminkone , för fin Lakej, Poöten —
och, mot Behagens våld bemannad af förtreten
; en dyrbar tid at hala bort, ;
| han for — fom formen far på oceånens bölja —
och intet fkinn’ väl fins få torrt
fom mägtade hans Char at följa,
Men nu förflöt en fund — än en — och en ändå —
hvem väntade ; om icke jag, uppå
den dyrbara moral , min Far mig vanligt fkänkte?
Men flydda nöjens fyn ännu hans minne kränkte:
Min Läfare, du mins en Man, fom teg — och drack =.
det vär ändå en tröft — men ach!
« Apollo bara teg och tänkte,
Jag tog mig då det driftiga befvär
at med un pen d’efprit förfkingra kärleks lågan,
4 > och ftälde, altfå fram den frågan:
”Min Far, det var kanfke en farlig Dame,den där?” —
Vid defla erd; utur fin dvala
han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
