Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - 2. Djurkretsen. Saga (Poëme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sa 21
med den bepröfvade method
at gnugga ögonen och vakna? =
Ach! fkrymta ej — bekänn, bekänn —
jag vet hvad menfkjor äro fköra —
helt fäkert fkulle du det göra,
min gode Läfare och Vän!
Nå väl, då är förlåtelfen
min rena rätt: och jag behöfver icke ftamma
på en rättfärdiggörelfe
för mig och mitt beteende —
ty det jag gjorde, vår detfammas
Men du, o Phoebus! o min Far!
om ifrån högden af din Char
du fkådar ned i dödligheten
(fom du, bevisligt, gör hvar dag — om den är klar)
få fe , den fvaga menfkligheten
ändock har ädla känflor qvar:
jag känner i fin vidd den nefa
af purt poltronneri at ba förlupit dig,
och detta brottet qväljer mig;
men vet — i brottets ftund min fuck än höjde fig
at önfka dig god fart på reften af din Rela
och många tegerfälla Krig! !!
Här är min Sagas gräns: Den må ock Skämtets bli,
Alt Skämt, alt Qvickhets » flöferi ;
hvars hela prakt beftår i orden,
et narrverk är, och flår i flägt
med den förflugna väder » flägt
fom hvinar fåfäng öfver jorden!
Må detta zether- flinna prål,
få fkildt från Vett, fom Ändamål,
och aldrig värdigt Vitterheten,
BRN före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
