Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5 & 6 - 3. Om den varsamhet, hvarmed man bör behandla religiösa Folkmeningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Er (UNS E IE > SOT
24
mar intaget finne, i fanmma mon är fvå-
rare at öfvertyga, ju mera vantron, hvar-
af det beherrfkas, är tom eller dåraktig.
Och hvar fkulle man väl begynna med
en fådan? Skulle man vifa honom at hans
mening vore utan grund? Men meningar,
fom fagt är, hafva det egna, at de helt
och hållet bero af fig fjelfva, menicke på
någon grund, och med famma vilkor ’för-
fvaras, hvarmed de en gång blifvit antag-
ne. Eller kanfke fkulle man bevifa ho-
nom, at han icke genom förnuftsflut kan
ledas til det, fom han håller för fannt?
Men den, fom ftyres af meningar, brukar
icke göra några förnuftsflut, frågar ock fö-
ga derefter, då han hvarken förftår kon-
fen at draga flutföljder, eller vet, at fan-
ningen antingen är en obevislig grundfats,
eller en ledning af hvad fom är viflst och
erkändt. Eller fkall man framftälla hans
mening fåfom irrig och fig fjelf motfägan-
de? Men hvad är irrigt och motfägande :
för den, fomicke har någon regel för det
fanna och falfka, det bevisliga och obe-
visliga; om han icke iedes dertil likafom
af en naturlig infin&?
At de flefte männifkors religionshe-
grep få förhålla fig, derom uplyfas vi bå-
de af daglig erfarenhet och häfdetecknin-
garne om urfprunget och utbredandet af
när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
