Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5 & 6 - 3. Om den varsamhet, hvarmed man bör behandla religiösa Folkmeningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Higionsbegrepen deremot,’ fjättrade inom
fin krets, få filla ; eller göra få omärk-
liga framfteg, at bildade och uplyfta folk-
flag, i detta enda afleende; föga eller al-
deles intet fkilja fig från de råa.
Men om en mening, fom antages, är
vilkorlig och utan grund — om den ef-
ter fin natur i famma mon är mindre an-
taglig af någon rättelfe , fom hon fvårare .
Når at förena med förnuftiga fkäl och än-
damål; hvad fkole vi då tänka om dem ,
fom genom tidlängd blifvit inrotade och
af åldern vunnit fyrka? At vanans välde
är ftort, fäger man väl ordfpråksvis ; men
få torde de vara, fom befinna i hvad mon
detta gäller. Vanans välde går få långt,
at de ; fom en gång antagit et vifst fkick
at vara och göra, ofta heldre underkafta
fig de flörfa befvärligheter, än eftergifva
något af deras älfkade vanor. Så ftelnar
lynnet, under et flavifkt tvång af bibrag-
ta meningar, fålfom vore det fjättradt i
bojor , oaktadt förnuftet infer och erkän-
ner något bättre. Så behålla lemmarne äf-
ven mot vår vilja, de rörelfer och vän
ningar på kroppen, hvarvid vi från yngre
åren vant ols.
Hvad ftrider väl mer emot männifkans.
natur , än enfamhet i et trångt fängelie,
der man aldrig får andas en fri och 0
fkämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
