Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5 & 6 - 3. Om den varsamhet, hvarmed man bör behandla religiösa Folkmeningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Religionslärare, fom vil utrota fal-
fka begrep i Religionen, kan. på et lätt
fätt vinna detta ändamål. Ehvad menin-
gar et Folk hyfer, fedan det en gång fått
dem, håller det fig vid dem, emedan de
få ofta återledas i defs minne och tankar.
Man förefälle dem derföre fanningen, och
ingen ting vidare, än fanningen, Aticke
lära ut villomeningar är väl godt, men
det är icke nog: man bör icke ens tala
om dem; ty at omröra dem, är at åter
uplifva minnet af dem, och äfven då man
föker vederlägga dem, gifver man dem
föda och ftyrka. Man låte på détta fätt
hvarje vilfarelfe, den man icke utan fara
kan angripa, och än mindre på en gång
utrota, fmåningom komma i förgätenhet.
Man låte en menighet aldrig höra något
i ämnen, der okunnigheten är henne gag-
neligaft, man före ingen ting å bane, fom
hon en gång borde glömma. I början
torde man väl någon gång finna det nöd:
vändigt, at med några ord nämna et dy-
likt ämne, för at icke fynas hafva förbi> .
gått något; men i följden går man det
med fillatigande förbi. På detta fätt fkall
minnet af villfarelfen dö borrt med fjelfva
flägtet, fom hyfe den. Denna vägen är
densenda fäkra, at undergräfva och för-
fvaga irrmeningar. På detta fätt hafva fles
CA ra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
