Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7 & 8 - 5. Scribenten Durencran berättar sit Poëtiska och Critiska Lefnadslopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 . Lisette
tert. arbete ;’ fom i grunden hvarken var
Original eller öfverfättning , hvarken til-
Hörde mig fjelf eller någon annan Förfat-
tare. Det var ej fkrifvit på tylka: alla
goda Språkkännare beftrida det enhälligt;
men ockfå icke på något annat fpråk, Det
var icke författadt hvarken i bunden eller
obunden fkrifart ;’ ty utom det at hvar
vers fyntes genom fin ovanliga längd van:
ka helt obunden, har jag til öfverflöd träf-
fat emellan bägge flagen en få lycklig me:
delväg, at mit verk på en gång åtfkilj-
des af fylen ifrån vers och af rimmet i-
från profa. z
Det vidlyftiga Mäfterftycket lämnade
präffen. Samma olycka fom förut: ingen
läfte det. Det hade blott en enda up-
rigtig beundrare, en enda berömmare, en
enda ifrig upläfare, en enda, med et ord,
fom ouphörligen omtalte, utfpridde och
recommenderade det: denna enda, var jag
fjelf. Om det är vackert, fom en Autor
fäger: at fjelf göra fit ryckte," utan an-
dras minfta tilhjelp, få hade jag i vifst
affeende denna förtjenft. Men man gjorde
ej rättvifa deråt. Jag var nu vifferligen,
1 alt rättvift folks omdöme, en lång poéöt:
en flor blef jag likväl aldrig.
Emedlertid hade under mycket läfan-
de och fkrifvande , eller rättare Ben
rifs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
