Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7 & 8 - 9. Svensk Litteratur - 12. Philosophiskt Försök at utur Menniskans egenskaper utröna ändamålet hvartil Menniskan är skapad; samt at utur Djurens egenskaper utröna ändamålet för Djuren. af Magnus Blix , Häradshöfding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 —
"borgerliga famhällens. tryggare: beftånd. , Sådana
frågor äro deffa följande: Huru; har verlden tilkoma
mit? Har den en Skapare? eller, exifterar den af fig
Gelf, antingen: genom fjelfdaning efter materiens
egna felfverkande lagar; eller, må hända, af evig
nödvändighet, fådan fom den ännu i dag vifar fig?
Om verlden är en Skapares verks har han gjort
materien. eller blott bildat henne? "Och i fådant
fall, hvilka äro materiens, hvilka denna Skapares
natur och egenfkaper ? — Hvad fkall man fänka
om mennifko -fälen? Är hon et namn eller en
fak? det vill fäga: en från kroppen åtfkild va=
relfe, eller en förening af defs ädlafte och finate
egenfkaper? Om bon är en från kroppen åtfkild ,
fjelfbeftående varelle, är då denna varelfe materiet
eller andelig? det vill fäga, af et- ämne fom kan
af vår föreftällning fattas; eller af et ämne fom
har för ofs aldeles ingen begriplighet? Skall hon
uphöra med kroppen, eller fkall hennes varelfe
ter Kroppens uplösning ännu fortfättas? ’Gifves
fåledes för mennifkan ; eller gifves ej et lif efter
detta närvarande? — -Se der en del af de frå-
gor, fom i alla tider fysfelfatt det forfkande mens
nifko- förnuftet. j
Det är klart, at innan deffafrågor af Uppenba-
relfen fullkomligen befvarades, kunde de ej fela at
Ke anledning « til bekymrande underfökningars.
Ej mindre klart är det, at fedan de blifvit genom
uppenbarellen fatte utom alt. tvifvelsmål , förnuftet
likvil hvarken kunde ellos; borde. vårdslöft öfvera
ifva dem. Det har bordt kävna fin egen förmås
ga, för at en gång rigtigt infe gränforhe deraf,
Det har "bordt ; pröfva : och veta;huru långt det af :
egna krafter kunde hinna på vägen til enlighet med
Religionens fublima fanningar. Men det är för
byar sättvis och tänkande mennifka ockfå lika klart.
at
u i 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
